Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Kants historiefilosofi. Av Alf Ahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 ALF AHLBERG
förtunnas bildlikt talat till en yta utan djup. Att låta
historien kontinuerligt framgå ur denna natur är en uppenbar
orimlighet. Kants natur utvecklas icke, emedan utveckling
förutsätter en värdeskala och naturen är berövad alla värden utom det
rent teoretiska — dess begriplighet.
Det är just denna diffusa förblandning av natur och historia
hos Herder, som är föremål för Kants angrepp. Häri saknar hos
Herder kritisk metod, en kritisk bestämning av
historiebegreppet. Herders historiefilosofi måste för honom té sig som en
metafysisk dikt i stor stil, byggd på ett vagt opererande med
analogier. Denna »sagacitet i analogier», såsom Kant uttrycker
sig, är på en gång Herders styrka och svaghet. Man kan i
förbigående sagt fråga sig, om Kant skulle ha dömt mycket
annorlunda om en modern tänkare som Bergson. Även en
historiefilosofi sådan som Spenglers skulle väl sannolikt av honom fått
samma dorn.
Den kritiska metod för historien, som Kant saknar hos Herder,
söker han nu att själv bestämma i sin lilla men betydelsefulla
uppsats Idee zu einer allgemeinen Geschichte in weltbiirgerlicher Absicht
(1785). Hans problem i Kritik der reinen Vernunft kunde man
formulera så: hur formas ett kaos av
sinnesförnimmelser till en »natur» med objektiv giltighet? Det problem,
som här uppställes, är detta: hur blir av ett aggregat av
mänskliga handlingar, sådana som t. ex. en krönika
beskriver dem, en »historia» med objektiv giltighet? Vad
är det, som kvalificerar människolivet till historiskt liv?
Det står fast för Kant, att mänskliga handlingar icke utgöra
något undantag från »naturen», att de sålunda även kunna
betraktas såsom natur, d. v. s. under allmänna lagar. Ty »vilket
begrepp man i metafysiskt avseende än gör sig om viljans frihet,
så äro dock dess företeelser, de mänskliga handlingarna, lika
fullt som andra–––––-bestämda enligt allmänna naturlagar».
Man kan, såsom Kant uttrycker sig, betrakta människosläktet
såsom »physiologische Gattung», d. v. s. sociologiskt. Men det
finns ett annat sätt att betrakta det, nämligen som »sittliche
Gattung», d. v. s. historiskt. Det är i båda fallen samma
verklighet, sedd under olika synpunkter. Det naturvetenskapliga
apriori, som formar om verkligheten till »natur», är de allmänna
lagarna, det historiska apriori, som formar om verkligheten till
historia, är det moraliska värdet. Här är den urvalssynpunkt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
