Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Snabbinventeringen i Sveriges kyrkor. Av Johnny Roosval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNABBINVENTERING I SVERIGES KYRKOR 191
das kyrkan. Komme sålunda föremålet blott upp på
inventarieförteckningen, borde förutsättningarna finnas för dess nödtorftiga
vård. Därtill kunde givetvis såväl de kyrkliga som de
fornminnes-vårdande myndigheterna bidraga genom lämpliga cirkulär och
andra åtgärder hos vederbörande prästerskap. Särskilt skulle
inspektionen från riksantikvariens sida säkerligen vara synnerligen
välgörande. Det närmaste målet vore emellertid att få en om
möjligt fullständig, helt kortfattad förteckning på varje kyrkas
lösa egendom av konst- och kulturhistoriskt värde. Angående
bästa sättet att åstadkomma en sådan hade tidigare rådplägningar
förts mellan ärkebiskopen, riksantikvarien och utgivarne av
Sveriges Kyrkor. Den ene av dem, nämligen undertecknad, hade dels
med konsthistoriska seminariet vid Stockholms Högskola, dels
i samband med förarbetena för Upsalautställningen 1918 utfört
praktiska försök härutinnan. De senare voro så omfattande, att
de lämnade god ledning för bedömandet av frågan, huru arbetet
borde bedrivas och huru mycket det kunde beräknas kosta.
De gjorda erfarenheterna visade, att inventeringen borde göras
av en och samma person inom ett större område, på det nödig
överblick av en trakts kyrkor må kunna vinnas av undersökaren,
varigenom hans arbetskvalitet höjes. Erfarenheten visade ock, att
inventorn borde vara en inom Sveriges Kyrkor-verket förut
anlitad konsthistoriker, som genom dylik speciell verksamhet
förvärvat den för bedömandet av föremålens värde och vård nödiga
mognaden. Slutligen röjde de vunna erfarenheterna att inventor,
sedan kyrkoherdarne i hans område genom domkapitlet
underrättats om hans besök i varje kyrka, borde upprätta en lappkatalog
över de konstnärligt eller historiskt viktiga lösa föremålen, av
vilka de värdefullaste samt de mest svårbeskrivna om möjligt
borde fotograferas. På grundval av denna katalog borde upprättas
en förteckning i listform, vilken sedan skulle mångfaldigas och
överlämnas till de kyrkliga myndigheterna, till riksantikvarien och
till Sveriges Kyrkors utgivare.
Vid det alltså igångsatta arbetet ha under de gångna åren många
erfarenheter gjorts, som visa inventeringens nödvändighet.
I vissa trakter av landet har det t. ex. ända in i dessa sista år
praktiserats att från kyrkans officiella inventarium avföra
dyrbara äldre föremål, som ansågos ha förlorat sin praktiska an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
