Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - En kult ur kritiker. Av Otto S. Holmdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 -LITTERATUR
denas eviga rike, som i sin fullkomliga realitet omsluter sinnevärlden
och skänker åt denna dess innehåll, mening och ändamål, därmed
skapande en utveckling och historia.
Det är så långt ifrån att den moderna världsbilden och
naturvetenskapens resultat rörande vår tillvaros lagbundenhet och mekanik
försvåra antagandet av ett ledande förnuft och tron på Gud, att de
snarare förstärkt de teoretiska grunderna för gudstron. Men de ha
förvisso för alltid omöjliggjort ett visst av kyrkorna delvis alltfort
propagerat naivt sätt att föreställa sig Gud, som dragit ned tanken
om Honom inom tidens och rummets sfär och som gjort Honom
till målsman för en moral, som varit blott alltför mänsklig och
begränsad ifråga om synkrets och omdömeskraft. Den vetenskapliga
forskningens resultat ha likaledes för alltid förstört förutsättningarna
och grunderna för en teologi, som laborerat med
barnkammarföre-ställningar, endast möjliga inom en till tiden och rummet så
begränsad världsbild som den gamla, men ehuru vissa tankegångar och
uttryckssätt hos denna teologi alltid legat nedanför de stora kristna
tänkarnas sätt att tänka och tala, ha de likväl vidmaktshållits och
vidmakthållas delvis ännu av kyrkorna i deras offentliga lärosätt
och förkunnelse.
Till de allmänna teoretiska grunderna för gudstron komma de
tyngre vägande, som han hämtar från den religiösa erfarenheten.
Denna möjliggöres genom en förmåga som alla äga men endast få
använda.
I vår personlighets innersta är en gnista tänd vid Guds altare i himlen —
någonting som är för heligt för att någonsin samtycka till det onda, ett inre
ljus, som kan upplysa hela vårt väsen. Att rena förståndets ögon genom
ständig självtukt, att befria sig från de hämmande världsliga och köttsliga begären,
att vänja oss vid att i hjärta och tanke uppstiga till de eviga värdenas rike,
vilka äro Guds tankar och syften — detta är mystikerns strävan, gången av
hans utveckling under hans jordiska liv. Det för med sig sitt eget bevis och
rättfärdigande i den sig städse ökande klarhet och visshet, varmed sanningarna
om den osynliga världen uppenbaras för den, som med flit söker den.
Dessa erfarenheter, med vilka redan antikens största filosofer
räknade och vilka äro gemensamma för dessa och den kristna kyrkans
stora religiösa personligheter, måste tillmätas den största betydelse
även i teoretiskt hänseende. De nå fram till en kunskap om Gud,
som är en sann kunskap, fast ofullständig. »Det finns ett avsevärt
element av agnosticism i sann kristendom.» Själv vill han icke göra
anspråk på att ha haft så rika erfarenheter, att han skulle vågat
bygga på denna omedelbara uppenbarelse av Gud för människosjälen,
om det icke funnits ett vittnesbörd härom från en »stor sky av
vittnen». »Men» — tillägger han och uttalandet är synnerligen typiskt för
vår författare — »helgonens vittnesbörd synes mig vara absolut
tillförlitligt, och dunkelheten i min egen syn skulle oroa mig endast om’
jag kände, att jag förtjänat bättre. Den kostliga pärlan är ej lätt
funnen. Men känna vi någon, som sökt efter kunskapen om Gud
lika ivrigt som andra människor söka efter rikedom och ära, och
gått bort med tomma händer?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
