Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 11. 4. 1924 - De femton jordmotionerna - Ur den svenska bibliotekshistorien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 DAGENS FRÅGOR
det gäller nordligare eller sydligare landskap är läget uppenbarligen
sådant, att det som kan offras för att bevara en besutten
jordbrukar-stam som vårt befolkningsmaterials sunda grund i främsta rummet
bör offras för de bönder vi redan ha. Och dem hjälper man
knappast genom allehanda socialpolitiska experiment — och ej heller
genom att fastlåsa en skogsfördelning, som än mer komplicerar
problemet att oförminskad bibehålla den stora trävaruindustrien,
jordbrukets viktigaste kund särskilt norröver.
I en för ett halvt år sedan utkommen
avhandling, d:r Henning Wijkmarks monografi
över Samuel Ödmann, på sin tid även omnämnd i denna tidskrift,
berördes bland annat också frågan om den lärda kulturens
disloka-tion i Sverige under äldre tider, speciellt under det adertonde
århundradet. Författaren kunde på grund av sin nära kännedom om dåtidens
ecklesiastika förhållanden uppvisa, hurusom stiftsstädernas gymnasier
i många fall utgjorde självständiga och betydelsefulla lärdomssäten,
närmast jämförliga med små universitet, där studierna bedrevos
under minst lika god kontroll och under ledning av lika goda
lärarkrafter som vid de officiella högskolorna. Mycket av det bästa vår
lärda 1700-talskultur äger, återgår ytterst på intryck, mottagna vid
dessa förnäma och traditionsrika gymnasier, hägnade som de voro
av de på en gång administrativt och vetenskapligt högtstående män.
som beklädde biskopsämbetena i vår gamla svenska kyrka. Betraktar
man emellertid på närmare håll de faktiska förhållanden, under vilka
dessa kulturinstitutioner levde, måste man häpna över den rika och
fruktbärande verksamhet de förmådde utveckla, ty den svenska staten,
oftast njugg mot det arbete, som faller inom det ideella området, har
i regel givit dem ett ganska ringa understöd. Vad som krävdes för
deras växt och utveckling, måste oftast tillgodoses genom enskilt
ingripande, vare sig nu delta tog form av donationer eller oavlönat
arbete. »Det lärda ståndets i gemen över måttan släta och
brydsamma villkor», som en av våra 1700-talspublicister uttrycker sig,
kan ej bättre exemplifieras än genom en historisk undersökning av
studiemöjligheterna och deras faktiska bakgrund i Sverige. Att resul
täten trots allt blevo så rika, att vårt lands lärda kultur under det
adertonde århundradet med rätta kunde framstå som ett föremål för
Europas aktning och beundran, visar bättre än något annat, vilken seg
energi som förefanns hos dåtidens studiosi, ty den bana de hade att
tillryggalägga för att vinna tillträde till Minervas helgedom var för visso
minst av allt rosenströdd. Resultaten ha kommit eftervärlden att
glömma och förbise mödorna; men det kan för senare generationer
ha sitt värde att lära känna vidden av de uppoffringar, med vilka
vårt lands vetenskapliga ställning blivit vunnen.
Ett utomordentligt viktigt och intressant bidrag till kännedomen
om det lärda arbetets förutsättningar i vårt land under äldre tider
föreligger sedan några veckor i ett utlåtande, avgivet av de s. k.
Bibliotekssakkunnige, d. v. s. en kommitté, som år 1918 tillsattes av
Ur den svenska
bibliotekshistorien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
