Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 11. 4. 1924 - En brödratvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 DAGENS FRÅGOR
til ät forsone stemningen». En hans kollega menar, att danskarne
skulle göra både sig själva och norrmännen en tjänst genom att,
»äten videre dikkedarer», skicka vissa arkivalier till norska
riksarkivet. Och i Tidens Tegn klingar en än mörkare ton, då där talas
om »en moralsk förpligtelse, som Danmark neppe kan unddra sig
uten ät st0te an mot comitas gentium, de hensyn den ene civiliserte
stat skylder den anden saalaenge det indbyrdes forhold skal kunne
kaldes venskabelig». Tydligtvis har 1851 års slutuppgörelse samma
slags beständighet som de forntida traktaternas bestämmelser om
»evig fred»!
De norska önskelistorna äro icke heller små. »Pakker og
protokoller i hundrevis och titusener af enkeltdokumenter» är hvad som
»med rette tilkommer Norge». Det är naturligtvis svårt att på
avstånd bedöma, vilken billighetsgrad i varje särskilt fall kan tillmätas
de norska anspråken. Det förefaller emellertid, som om, sedan 1819
års olyckliga >concernant»-princip röjts ur vägen genom 1851 års
konvention, frågan om de omstridda arkivalierna i danska riksarkivet
skulle kunna göras till föremål för lidelsefri prövning ur rent
fackmässig synpunkt. Att döma av uttalanden från den danska
arkivledningens sida synes man där icke ställa sig helt avvisande. Men
olyckan är, att det tillkommer två omständigheter båda av en ganska
intrikat beskaffenhet, som ytterligare grumla de dansk-norska
arkivrelationerna.
En av de förnämsta prydnaderna för Köpenhamns
universitetsbibliotek — och bibliotek äro gärna svaga för dylika prydnader — liksom
en av huvudkällorna för kännedomen om nordens forntid är som
bekant den Arnamagnseanska manuskriptsamlingen, resultatet
av den isländske forskaren Arni Magnussons (f 1730) lärda samlarnit,
en gåva av honom själv, konfirmerad av den danske envåldskonungen
1760, och sedan sistnämda år ställd under vården av en särskild
fristående kommission. Nu bar det sig emellertid inte bättre, än att
den gamle isländaren, för att använda den nuvarande
överbibliotekariens överseende formulering, »h0rle til de samlere, som ikke
hol-der af ät levere tilbage». I samlingen ingå bortåt två tusen
perme-brev från de fyra norska »stiftskisterne» (domkapitelsarkiven), som
han på sin tid lånat, delvis mot ännu bevarade kvitton. Energiska
krav på återställandet av dessa lån ha också rests från norsk sida,
och 1851, då förhandlingar med den Arnamagnseanska stiftelsen
bedrevos av norske riksarkivarien Lange parallellt med hans förut
omnämnda underhandlingar med sin danske ämbetsbroder, kom man
verkligen till ett bytesförslag, bl. a. innefattande utlämnandet av de
norska medeltidsurkunderna, vilket bifölls av danske konungen efter
att ha accepterats av Lange, men ändock till sist icke godkändes av
norska regeringen.
Denna sålunda förolyckade uppgörelse innebar i själva verket också
möjligheten till en lösning av den andra stora arkivknuten. Bland
de avsedda bytesmedlen från Norges sida ingick nämligen huvuddelen
av det därstädes förvarade Kristian II:s arkiv. Med denna sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
