Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 11. 4. 1924 - Den nya försvarsrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 DAGENS FRÅGOR
kraterna vid upprepade tillfällen vunnit relativ majoritet för sina
nedrustningsförslag. En del trohjärtade liberaler ha funnit en viss tröst
däri, att socialdemokraterna dock stannat för någon positiv
ståndpunkt i försvarsfrågan. Man glömmer därvid, att socialdemokraterna
städse förkunna, att den minskning med hälften av Sveriges
försvarsmöjligheter, som de planera, endast är det första steget fram mot
slutmålet, som är en fullständig avväpning. Deras på detta område
mera försigkomma partivänner i Danmark påyrka — och det snart
i regeringsställning — försvarslösheten som ett aktuellt krav.
Genomförandet av den svenska socialdemokratiens försvarsprogram skulle
därför icke innebära någon hållfasthetsgaranti för en sådan
försvarsordning. Vänsterelementen inom det egna partiet, i förening med
kommunister och frireligiösa från frisinnade folkpartiet, skulle snart
sörja för att krav restes på att göra rent bord med den lilla rest,
som ännu återstode av »militarismen». Med ledning härav torde också
den rätta halten och vederhäftigheten i vänsterlyriken om »den
medborgerliga lösningen» av försvarsfrågan bäst kunna bedömas. Den
innebär ingenting annat än att högern och den borgerliga vänstern
bara för nöjet att få socialdemokratien med på en
ögonblickskompromiss i försvarsfrågan skulle tillspillogiva själva försvaret.
Kommunikéerna från försvarsutskottet ha emellertid haft det goda
med sig, att den allmänna rösten begynt höra av sig. Till en
början var den borgerliga opinionen liksom bedövad av de klubbslag,
varmed försvarsutskottets ordförande, herr Thorsson, stadfäst de
socialdemokratiska ståndpunkterna. Men då man fick klart för sig, att
mer än hälften av våra med, Sveriges historia oupplösligt förenade,
ofta 300-åriga regementen härigenom skulle försvinna, kom reaktionen.
En ny försvarsvind synes blåsa upp ute i landet — mattare, mindre
målmedveten än 1914, som naturligt är efter det sista årtiondets
politiska överansträngning, men dock för handen. Denna gång är det
icke riksidén, varifrån rörelsen radialt utstrålar i bygderna, som
dominerar, utan initiativet utgår från orterna och riktar sig mot centrum.
Svensk försvarsvilja uppbådar härmed, bildlikt talat, som sista
tillgång de borgerliga valmansskarornas landstorm till hemortens försvar.
Ungdomen höres denna gång icke av — utom i form av den
nuvarande studentgenerationens tydligt ådagalagda motvilja mot de bördor
som pålades 1914, Det är de äldre årsklasserna, som gå i elden,
utan försvarsknappar och festtal på restaurangerna, men med desto
allvarligare övertygelse, att oersättliga svenska livsvärden nu stå på
spel.
Denna nya försvarsrörelse står sålunda i regementsindragningarnas
tecken. Början gjordes med den energiska protesten från Gotland
mot socialdemokraternas avsikt att göra ön försvarslös — som
kompensation skulle gotlänningarna samtidigt befrias från värnplikt,
vilken metod är belysande för motionärernas mentalitet. Den rent
spontana gotländska aktionen har väckt livlig genklang i olika
landsändar. Under påsken tillämnas liknande protestmöten på de orter,
som socialdemokraterna ämna beröva sin garnison. Dessa manifesta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
