Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Marxism och parlamentarism. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARXISM OCH PARLAMENTARISM 241
under revolutionens tvång att handla och i främsta rummet att
upprätta en ny statsorganisation; det gick ej att utan vidare
förlita sig på »utvecklingen». Lenin gjorde själv grundliga
efterforskningar i Marx’ och Engels’ skrifter., till dess att hans tid
var kommen och han fann, att det var »angenämare och
nyttigare att göra revolutionserfarenheten än att skriva därom»
(efter-skriften till arbetet Revolutionen och staten). Men även när
han skulle »göra» revolutionserfarenheten hade han Marx och
Engels’ ord i tankarna och lät sig ledas av dem. Han ansåg
det allt fortfarande som sin uppgift att »återupprätta Marx’
verkliga lära om staten».
Hur ställde sig då Marx och Engels till parlamentarismen?
När »kommunistiska manifestet» uttalade sin förkastelsedom och
dödsdom över den borgerliga staten och förutspådde dess
undergång i den proletära revolutionen, så förutsatte författarna
tydligen, att denna revolution skulle ske med utomparlamentariska
medel, »genom bourgeoisiens våldsamma störtande» och genom
»all bestående samhällsordnings våldsamma omstörtande», för
att begagna manifestets egna formuleringar. Samtidigt
förutsattes dock, att den proletära revolutionsrörelsen skulle vara »den
oerhörda majoritetens självständiga rörelse till förmån för den
oerhörda majoriteten» och att dess seger skulle betyda en seger
för demokratien (»ErkämpfungderDemokratie»). Marx och Engels
synas sålunda ha antagit, att proletariatet vid den kommande
revolutionen vore i majoritet men att det endast med våld skulle
kunna vinna den politiska makten och genomföra sina
demokratiska krav.
De enkla och klara linjer, som manifestets författare här
utstaka för den framtida politiska utvecklingen, skulle delvis
förtydligas, delvis rubbas genom senare uttalanden av Marx och
Engels. Då den tyska nationalförsamlingen 1848 sammanträtt i
Frankfurt am Main, vald enligt allmän rösträtt för att giva det
tyska folket en författning, skrev Marx i sin nygrundade Neue
Rheinische Zeitung en rad artiklar om den höglärda
församlingen, i vilka han gör en del uttalanden i konstitutionella frågor.
Intressantast är måhända en artikel, dagtecknad d. 6 juni 1848,
alltså icke fullt 3 veckor efter nationalförsamlingens öppnande. Nu
— liksom både tidigare och senare — ger Marx i kraftiga
ordalag sin besvikelse till känna inför denna församling, som »håller
parlamentariska skolövningar och låter regeringarna handla».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
