Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Marxism och parlamentarism. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 GEORG ANDRÉN
heter, »parlamentsmaskinen förkroppsligar bourgeoisiens
koncentrerade makt». Ett snabbt och effektivt revolutionärt
handlande kräver maktens samling i arbetarnas råd; därför måste
de borgerliga parlamenten förintas och ersättas med sovjets. En
annan fråga är emellertid den, om de borgerliga parlamenten
kunna nyttjas av kommunisterna för den revolutionära
klasskampen. Denna fråga besvaras lika bestämt med jå. »Man kan
ju», heter det, »förinta en organisation genom att inträda i
densamma, genom att utnyttja den.» I fortsättningen framhålles
särskilt, vilken nytta parlamentsledamöter kunna ha av sin
oan-tastbarhet, och som mönster nämnas särskilt bolsjevismens
pio-närer i ryska duman samt Liebknecht och Z. Höglund. Det är
icke alltid som herr Höglund fått så vänliga omnämnanden i
Moskva. Denna gång jämställes han med Liebknecht och säges
ha utfört samma gärning som denne, vars ära bestod däri, att
han från »den fördömda preussiska lantdagens tribun kallat
soldaterna till uppror mot samma lantdag». »Ett sådant
parlamentsarbete fordrar ett särskilt mod och en särskilt revolutionär
anda: här stå människorna på en ovanligt farlig post», heter det —
sedan man strax förut talat om parlamentarikernas
»oantast-barhet». Den slutliga framgången kan revolutionen dock blott
vinna utanför parlamentet, och därför måste kommunisternas
parlamentaristiska aktioner vara förbundna med
utomparlamen-täriska och illegala. Av samma skäl böra också kommunisternas
parlamentsledamöter foga sig efter centralutskottets uppdrag.
De principer, som här förfäktas, äro närmare utförda i de
teser, som antogos i Moskva i aug. 1920. Denna gång är det
emellertid icke blott fråga om politiska råd på grundvalen av
teoretiska utläggningar utan om »bestämda och konkreta
direktiv», med obetingad giltighet för alla de partier i olika länder,
som vilja vara anslutna till 3:e internationalen.
Det är icke utan intresse man tager del av detta aktstycke,
som fixerar den kommunistiska internationalens förhållande till
de borgerliga parlamenten och bestämmer de kommunistiska
parlamentsledamöternas rättigheter och plikter. Här om någonsin
får man ju den auktoritativa utläggningen av den rätta läran,
då »alla beslut av den kommunistiska internationalens kongress
liksom av dess exekutivkommitté äro bindande för alla partier,
som äro anslutna till den kommunistiska internationalen».
Även dessa direktiv förkasta parlamentarismen som statsform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
