Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Marxism och parlamentarism. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARXISM OCH PARLAMENTARISM 249
men anbefalla dess utnyttjande. Parlamentarismen framställes
som en demokratisk form för bourgeoisiens statsmakt, som döljer
sig bakom demokratiska fiktioner, när den går att i kapitalets
intressen förtrycka proletariatet. Proletariatet skall ej, när dess
stund är inne, betjäna sig av dylika fiktioner utan radikalt
utesluta bourgeoisien från de politiska medborgerliga rättigheterna.
Det är ju bekant, att denna regel ytterst konsekvent har
till-lämpats i det kommunistiska mönsterlandet Ryssland.
Kommunismen »förnekar möjligheten att erövra parlamenten. Dess mål
är att förstöra parlamentarismen. Därför kan det blott vara tal
om att begagna de borgerliga statsinstitutionerna för att förstöra
dem», heter det i en punkt av de ryktbara »21 teserna». Som
ett led i detta förstörelsearbete ingår att »överträda den
parlamentariska arbetsordningens ram» och att från det borgerliga
parlamentets tribun predika »borgarkriget» och kamp mot
bourgeoisien och dess stat. I sammanhang härmed gives en
påminnelse om lämpligheten att nyttja den parlamentariska
immuniteten i den revolutionära propagandans tjänst. Samma
regler skola gälla för kommunisternas förhållande till de lokala
representativa organen.
Av icke mindre intresse äro de regler, som på denna 2:a
kongress gåvos för kommunistiska partiets organisation och
parlamentsledamöternas ställning därinom. Det har redan framhållits,
att partiets internationella organ utöva den högsta makten. De
äga utfärda »bindande riktlinjer», de äga exkommunicera sådana
medlemmar och grupper, som bryta mot den fordrade
»internationella disciplinen», »mot den järnhårda militäriska ordning»,
som partiet kräver. För att sätta sina beslut i verket och för
att utöva den nödiga kontrollen kan internationalens
exekutivkommitté organisera särskilda byråer i de olika länderna. I
varje särskilt land är partiet skyldigt att vid sidan om den legala
upprätta en illegal organisationsapparat, »som i det avgörande
ögonblicket kan vara partiet behjälplig att uppfylla plikterna
mot revolutionen». Man torde kunna utgå ifrån, att även vårt
land hugnats med en dylik illegal organisation för de nämnda,
upphöjda uppgifterna.
Då det utomparlamentariska våldet enligt den bolsjevikiska
dogmatiken måste vara proletariatets främsta medel, så kräva »de
21 teserna», att de parlamentariska aktionerna helt skola
underordnas de utomparlamentariska. Ingen »autonomi» tillerkännes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
