Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 2. 6. 1924 - Károlyi och det nya Ungern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 295
politiken och i det inre påverkats i reaktionär anda till förfång för
demokratiska och sociala framsteg. Det stod för honom klart, att
vägen till befrielse från det preussiska oket vore ett fullständigt
lösslitande från Österrike och en radikal omläggning av Ungerns
internationella ställning. Hans planer i denna riktning togo fastare form,
sedan han 1912 förenat de splittrade oavhängighetspartierna under sin
ledning och sedan Balkankrigen visat hur skarp klyftan var mellan
Österrike och serberna och hur svårt det därför vore för Ungern att
komma på god fot med sydslaverna. Av den allt mera skärpta
motsättningen mellan de båda stormaktsgrupperna blev det allt
otvetydigare, att Ungern för att undkomma det tyska inflytandet borde närma
sig de makter, med vilka det tyska förbundet måste föra det i
konflikt. Så förklaras det, att Kårolyi kort före världskrigets utbrott, i
januari 1914, befann sig hos franska republikens nyvalde president
Poincaré och för honom framlade en exposé över läget i Ungern, som
var avsedd att bereda väg för ett närmande. Han fäste presidentens
uppmärksamhet på tillvaron av en ungersk opposition, som reste sig
mot trippelalliansen och som önskade ett närmande till de slaviska
folken och deras beskyddare.
På det stadium, vari frågan för ögonblicket befann sig, inskränkte
sig Kårolyis framställning till en första sondering, som naturligtvis
icke kunde ha några omedelbara resultat. Han måste ju själv erkänna,
att det stora allmänna oppositionsparti, vars talan han sade sig föra,
ännu icke kommit till stånd, och hans program hängde ju så
uppenbart ännu i luften, att det icke kunde ge några fasta hållpunkter för
en mera realistisk politiker av Poincarés kynne. Kårolyi har
emellertid synbarligen själv efter detta samtal fått en smula energi i sin
politiska aktion. Han gjorde en agitationsresa bland ungrarna i
Amerika på samma sätt som senare blivit så vanligt, när man försökt
skapa opinion för något. Vid återkomsten till Europa hade
världskriget brutit ut. Redan dessförinnan hade han lekt med tanken att
utnyttja ett europeiskt krig till förvärvande av oavhängighet åt Ungern.
Tillfället att förverkliga denna tanke hade nu kommit, förr än han
anat. Och medlet stod genast klart för honom: kamp mot krigets
fortsättande och fred vid första tillfälle. Oavhängighetstanken får nu
träda tillbaka för pacifismen. Till en början hotas han att bli dömd
till overksamhet. Efter att lia stigit i land i Frankrike råkar han i
fransk fångenskap men lyckas genom sina personliga förbindelser få
bli fri och återvända till Ungern. Man ansåg honom antagligen vara
nyttigare för ententens sak, om han fritt finge verka i sitt hemland
än om han hölles bevakad i ett franskt interneringsläger.
Under sitt påtvungna uppehåll i Frankrike hade han fått åtskilliga
lärdomar. Han hade fått reda på utgången av Marneslaget; vars
verkliga innebörd bland centralmakterna fördunklades genom förskönande
omskrivningar. Han hade också fått en inblick i stämningen i
Frankrike och kunde korrigera den uppfattning, som vunnit terräng bland
hans landsmän, att Frankrike vore vid förtvivlans rand och snart
måste ge upp spelet. Men sin kunskap om de förestående svårig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
