Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 2. 6. 1924 - Valen i Tyskland och Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 DAGENS FRÅGOR
orosstiftare, och det tysknationella partiet, vars ledare under
valkampanjen kallade expertutlåtandet »för en andra Versaillesfred» och
som efter valen på fullt allvar föreslagit storamiral von Tirpitz till
rikskansler, är med sina 95 representanter riksdagens näst största
parti. Icke dess mindre tyckas mellanpartierna ha lyckats trygga
riksdagsmajoritet för principiellt godkännande av expertutlåtandet.
Däremot ser det synnerligen mörkt ut med utsikterna för att
åstadkomma den tvåtredjedels majoritet, som erfordras för vissa i
expertplanen förutsatta författningsändringar, bl. a. om dispositionen
av järnvägsmedlen. Ett för den tyska valutgången kännetecknande
drag är vidare, att den mycket starkt decimerade
socialdemokratiska riksdagsfraktionen nu till stor del utgöres av f. d.
medlemmar ur det forna »oavhängiga socialistpartiet» och sålunda står
avsevärt till vänster om den gamla riksdagens övervägande från
högersocialisterna rekryterade socialdemokratiska grupp. Denna
omständighet försvårar eller omöjliggör bildandet av den s. k. »stora
koalitionen» från socialdemokrater till tyska folkpartiet, och de
tysknationellas många kraftord under valkampanjen utgöra en motsvarande
svårighet vid försöken att bilda ett borgerligt block ined rimligt
gemensamhetsprogram. Efter valen och inför inträdd möjlighet till
deltagande i regeringsansvaret har man dock från ledande
tysk-nationellt håll förnummit så pass moderata toner, att Kreuz-Zeitung funnit
nödigt att med en viss nervositet erinra de starka ordens efteråt
något tveksamma uttalare om den förbindande kraften hos de tidigare
meningsyttringar, med vilka valmännen lockades att ge partiet sina
röster.
Den franska valutgången bör nog huvudsakligen tillskrivas
inrikespolitiska faktorer, om än några av dessa stå i olösligt samband med
sin utrikespolitiska bakgrund. I Tyskland — och på sina håll även
i Sverige — har man alltför uteslutande fäst sig vid det faktum, att
det var Poincaré som led nederlaget, och därför i valresultatet velat
spåra en fullständig förkastelsedom över hela hans politik. Gent
emot överdrifter av denna art kan det vara hälsosamt att erinra om
ett socialistiskt uttalande i kammardebatten efter ministären Poincarés
rekonstruktion sex veckor före valen. Då yttrade M. Varenne:
Jag lägger vikt på att klargöra, att vi socialister alltid proklamerat
Frankrikes rätt till skadestånd. Det är av den anledningen jag lägger vikt uppå att
från denna talarstol förklara, att, om en dag vårt parti komme till makten,
Tyskland bör veta, att vi ej skola fritaga det från dess betalningsskyldighet. Jag
upprepar, att jag och mina vänner icke skola åt Tyskland efterskänka en
cen-time, detta enär vi anse Tyskland såsom icke blott besegrat, utan även såsom
avsvarigt för kriget.
Varenne underströk, att han gjorde dessa uttalanden i hela sitt
partis namn. Bekant är även, att den radikale partiledaren, Herriot,
och jämväl Briand, av partitaktiska skäl pressats till att i parlamentet
eller under valkampanjen uttala ett mer eller mindre uppriktigt
menat gillande även av Ruhraktionen. Poincarés lösensord »trygghet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
