Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Franska presidentöden. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSKA PRESIDENTÖDEN 309
absolut undermålige Felix Faure framför den gedigne
statsmannen Waldeck-Rousseau, och Clemenceau utmanövrerades i sista
stund vid valet i jan. 1920, trots segerglorian från världskriget.
Hedersplatsen bland de tolv presidenterna tillkommer naturligtvis
med den lysande statsmannabegåvningens och den beprövade
politiska erfarenhetens rätt Adolphe Thiers, »den nationella
olyckans administratör» efter nederlaget i 1870—71 års krig.
Medan han levde, gingo stridens vågor höga om hans namn, men
eftervärlden har gjort honom rättvisa. Thiers hade spelat en
ledande roll redan vid julirevolutionen 1830 och under
Talley-rands sista år som lärjunge lyssnat till denne slipade cynikers
realpolitiska visdomsord. Han hade sedan varit Ludvig Filips
minister under förra hälften av dennes regeringstid och den
liberala oppositionens ledare under den senare. Med historikerns
skarpblick förutsåg han 1848 kejsardömet och redan 1855
republiken. Han uppträdde veckorna före krigsutbrottet 1870 i
varnarens otacksamma Kassandraroll och sändes efter nederlaget
av den nya nationalförsvarsregeringen ut på tiggargäng till
Europas neutrala stormaktshov. Vald i 26 departement med nära
2 millioner röster till medlem av nationalförsamlingen, utsågs han
17 febr. 1871 av denna till »chef för franska republikens
exekutivmakt i avvaktan på att beslut skall fattas om Frankrikes
institutioner». Den tvetydiga lydelsen av ämbetsfullmakten förklaras
av att nationalförsamlingen hade en monarkisk majoritet, men
var inbördes söndrad mellan rivaliserande tronpretendenter och
dessutom hellre ville åvälva en »anonym» regering ansvaret att
avsluta den hårda freden än att låta denna förödmjukande
nödvändighet bli det restaurerade kungadömets första
regeringshandling. Man gjorde därför vad den tiden kallades »ett lojalt
försök med republiken», men förbehöll sig därvid full
handlingsfrihet. Vid 73 års ålder åtog sig Thiers sitt otacksamma
uppdrag. Han lyckades visserligen ej rädda Metz, men han
utverkade dock återställandet av Belfort åt Frankrike och en
milliards avprutning på den av Bismarck först nämnda
skadeståndssumman. I augusti 1871 bekräftades hans ställning som
statschef med den nya titeln »franska republikens president». Thiers’
presidentbefogenheter voro till en början under inverkan av
omständigheternas nödtvång tämligen diktatoriska. Han var på
en gång statschef, konseljpresident och
nationalförsamlingsmed-lem, vald först på obestämd tid, sedan för samma tid som na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
