Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Orientaliska inflytelser på nordens bronsålderskultur. Av Gunnar Ekholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORIENTALISKA INFLYTELSER 329
hjul och över huvud taget utvecklande sig i en rikedom och
fyllighet som ingenstädes i det övriga Europa. Det är de yngsta
nordiska stenkammargravarna — hällkistorna — som äro bärarna
av dessa dödskultbilder. Då emellertid denna gravtyp endast
sporadiskt fortsätter ned i bronsåldern och i stället avlöses av
mindre stenkistor eller kluvna och urholkade ekstockar, blir därav
en följd — detta synes i varje fall vara den enklaste förklaringen
— att dessa bilder också inhuggas på naturliga berghällar och
därmed giva upphov till en grupp av Skandinaviens märkligaste
fornminnen — de mångomskrivna hällristningarna.
De här berörda förhållandena, utvisande att Skandinaviens
bronsålder i vissa avseenden starkare absorberat den samtida
kulturen i Medelhavsländerna än andra folk, kunna förefalla
överraskande. Men förklaringen får sökas på samma vägar som
Charles Lyell — »geologiens Darwin» — anvisade sin
vetenskap, då han för den fastslog the Principle of Actuality. Den
förhistoriska utvecklingen betingas icke av några obekanta,
gåtfulla faktorer. Det är samma krafter, som i den dag som är
gestalta folkens liv och öden: handel och köpenskap, förekomsten
av värdefulla och eftertraktade råvaror — metaller, ädla eller
nyttiga träslag, kol, petroleum — den högre kulturens utbredning
över den lägre. Nordens rikedom på bärnsten och
Medelhavsländernas höga kultur giva oss förklaringen till de livliga
förbindelserna mellan Skandinavien och den nära Orienten.
Gå vi dessa problem närmare in på livet, kunna vi icke undgå
att lägga märke till ett tydligt sammanhang i utvecklingen mellan
Norden och Medelhavsländerna. Det skede i vår äldsta
bronsålder, som framförallt karaktäriseras av förbindelserna med
Orienten, sammanfaller i det närmaste med den kretensiska kulturens
guldålder, då den rikligare än någonsin gör det europeiska
fastlandet delaktigt av sina håvor. Samtidigt inlöper Egypten i sitt
imperialistiska skede under de stora erövrarna av den 18:e
dynastien. Även politiskt blir det nu den ledande makten i främre
Orienten, och med stormaktsställningen följer en kraftigare
kulturell expansion. Drottning Hatscheptsuts handelsexpedition till
Punt vittnar om att denna epoks regenter ägde sinne även för de
kommersiella förbindelsernas betydelse. I samma riktning peka
de under senare åren upptäckta spåren av storartade
hamnanläggningar på Pharos-ön uanför Alexandria, anläggningar vilkas ålder
ännu icke är bestämt fixerad, men som sannolikt återgå till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
