Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - Nationalekonomiens historia. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
850 LITTERATUR
man känner för detta slags framställningar; åtminstone mången tror
jag emellertid det har galt som mig, att det ständiga mästrande av
äldre tiders tänkare, som genomgår Gannans starkt kritiska och
mycket skarpsinniga bok, verkar något tröttande. Det vore dock
tänkbart att närma sig uppgiften i en motsatt anda och söka tyda
allt i äldre framställningar till det bästa. Ansatser härtill förekomma
i verkligheten också i rikligt mått, främst av den ekonomiska
vetenskapens nuvarande nestor och störste levande teoretiker Alfred
Marshall. Men det kan ej nekas, att man därmed lätt nog råkar ur
Scylla i Karybdis och söker tolka äldre författare så »förmånligt»,
d. v. s. så mycket i överensstämmelse med vad en senare tid anser
rätt, att man kommer ganska långt ifrån vad de på något sätt
medvetet menat.
Redan den nu senast antydda svårigheten pekar på en svaghet
hos den ekonomiska vetenskapen eller, om man så vill, snarare hos
språkets resurser vid framställningen av dess resultat. Det kan i
verkligheten vara nästan hopplöst att fastställa, hur långt en
författare fullföljt en viss tankegång, liksom i vad mån han i tysthet
underförstått reservationer eller inskränkningar i sina slutsatser. Det
är nämligen alldeles sannt vad Marshall sagt, att få vetenskaper
ställa så stora anspråk på läsarens själsverksamhet, på hans
förmåga att i sin hjärna förarbeta en skriven framställning, som fallet
är med den ekonomiska vetenskapen. Man kunde tycka, att en
nationalekonom borde ha förmåga att uttrycka sig otvetydigt; men
så paradoxalt det kan låta, skulle han bli nära nog oläsbar, orn han
försökte det, ty han skulle då aldrig komma fram till de särskilda
moment han i verkligheten närmast vill belysa. Om sådant vållar
svårigheter redan vid läsningen och tydningen av moderna
ekonomiska författare — och kanske mer, ju mer de lägga an på en »klar
och lättfattlig», d. v. s. förenklad framställning — så säger det sig
emellertid självt, hur mycket svårare uppgiften skall vara i fråga
om äldre tiders tänkare, som i tysthet förutsätta något helt annat
än vad vi lika omedvetet betrakta som den enda naturliga
utgångspunkten för resonemanget.
Men de särskilda svårigheter, som följa av den ekonomiska
vetenskapens beskaffenhet, äro ej slut därmed. Ännu mer djupgående är
vad som följer av de ekonomiska teoriernas sammantvinning med
olika filosofiska, särskilt statsfilosofiska tankeriktningar; dessa skapa
utgångspunkter för nationalekonomiska tankegångar men falla rent
principiellt sett alldeles utanför den ekonomiska teorien som sådan.
Den boskillnad som här kräves är till ytterlighet svår, jå, i mörka
stunder kan man rent av undra, om den någonsin fullt kan
genomföras, m. a. o. om nationalekonomen någonsin fullt kan krypa ur
det skinn, som bildats av hans allmänna, subjektivt bestämda syn
på samhällsföreteelserna. Men hur det än må förhålla sig därmed,
är det ett faktum, att äldre tiders ekonomiska tänkare över huvud
saknade all lust att så göra, d. v. s. att för dem samhällsåskådning
och ekonomisk teori flöto ihop. Vad man har plägat kalla ekono-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
