Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Genèveprotokollet. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENÉVEPROTOKOLLET 381
tredjedels senatsmajoritet är inom överskådlig tid tänkbar för
ratifikation av skiljedomsförpliktelser i den utsträckning
Genéve-protokollet innebär. Vad Sovjet-Ryssland angår, så har dess
stridsställning mot förbundet på intet sätt ändrats.
Universali-teten är sålunda ej, som MacDonald i sitt Genévetal tycktes
tro, inom synhåll, och förbundets politik har vid senaste
församlingsmöte »europeiserats», men genom denna inskränkning
också kunnat bli fastare.
Denna ökade fasthet framträder i det nya greppet på frågan
om rustningsbegränsningen. Dennas djärva mål anges i paktens
artikel 8: »inskränkning av de nationella rustningarna till det
minimum, som är förenligt med den nationella säkerheten och
med genomförandet av de förpliktelser en gemensam aktion
pålägger». Den tredje församlingen kom härvidlag 1922 ej
längre än till en platonisk resolution om sammanhanget
mellan trygghetsgarantier och rustningsbegränsning. Fjolårets
församling gjorde ett försök med de s. k. regionala avtalen,
vilket system emellertid befanns stöta på oövervinneliga hinder
hos ett stort antal stater. T år har i stället framlagts ett helt
nytt system, byggt på treenigheten arbitrage, sécurité,
désarme-ment — alla tvisters lösning i sista hand genom skiljedom
(ordet fattat i en ny och vidare bemärkelse än hittills), denna
skiljedoms verkställande säkerställt genom sanktioner,
åvägabringande därigenom av ökad trygghet, som beräknas kunna få
till följd rustningsbegränsning, alla länkarna i denna kedja
inbördes oskiljaktiga pch kompletterande varandra.
Som protokollets huvudsyfte anger i den officiella
utskottskommentaren greken Politis att fylla igen de remnor, vilka
finnas i den skyddande ring redan förbundspakten sökt slå
kring världens fred: »hädanefter tolereras intet i egentlig
mening individuellt krig». I protokollets inledning stämplas
sålunda varje anfallskrig som ett »internationellt brott», och i
artikel 2 enas signatärmakterna om att aldrig skrida till krig
(recourir å la guerre) varken emot varandra eller emot någon
makt, som accepterar protokollets bestämmelser, »förutom
såsom motstånd mot angreppshandlingar» eller då de handla i
samförstånd med rådet eller församlingen enligt paktens och
protokollets bestämmelser. Paktens »tillåtna anfallskrig» (efter
förlikningsförsök och en viss tidsfrist) försvinna således, och
enligt protokollet kan en signatärmakt gripa till vapen endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
