Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Genèveprotokollet. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 VERNER SÖDERBERG
när han försvarar sig själv mot en fiendes anfall eller då han
i viss mån uppträder som hela gemenskapens mandatinnehavare,
»ett kollektivitetens organ». Kommentaren exemplifierar
emellertid ett intressant gränsfall: en stat, som fått rätt i en
skiljedom, kan i vissa fall, om motparten trotsar, använda våld för
att med rådets eller församlingens bemyndigande tilltvinga sig
respekterandet av ett till vederbörande stats förmån fattat
beslut. Politis gör sig i sin kommentar mycken möda att söka
bevisa, hurusom våldet i detta fall ställes i tjänst hos det
allmänna intresset, »vilket skulle komprometteras, om beslut, vari
fredsproceduren utmynnar, kunde ostraffat kränkas». Detta
undantag för krig »i samförstånd med rådet» verkar onekligen
en smula misstänkt. I praktiken kan det mycket väl
tänkas, om olyckan är framme Irksom vid Korfu, komma att
betyda, att en stormakt eller stark stormaktsskyddsling — om
rådet ej kan eller ej vill hejda honom — fortfarande får utöva
»självpantningsrätt» mot svagare stater och t. o. m. har fått den
dekorerad med folkrättslig helgd. Man bör nämligen ha i
minnet, att det beslut, vari fredsproceduren utmynnar och som
exekveras av den vinnande parten, ej nödvändigtvis måste vara
såsom en gammaldags skiljedom baserat på sträng rätt, utan
kan vara helt förestavat av politiska lämplighetsgrunder.
Protokollets artiklar 3 och 4 skildra närmare den nya
fredsproceduren. Artikel 3 innehåller vad som med all rätt
betecknats såsom det största folkrättsliga framsteget i detta protokoll,
nämligen utsträckningen av Permanenta internationella
domstolens rent rättsliga skiljedomsområde. Förut var denna skiljedom i
regel fakultativ, beroende på parternas fria vilja i varje enskilt
fall, men möjlighet fanns att göra den obligatorisk i rättsfrågor,
såsom tolkning av traktater, alla folkrättsliga tvistefrågor,
frågor om kränkning av internationella förpliktelser och tvister om
naturen och vidden av det skadestånd, som därav kunde följa
m. m. Som bekant ha hittills stormakterna underlåtit att ikläda
sig dylika förpliktelser genom anslutning till protokollet av 16
dec. 1920, och även de dit anslutna smärre staternas antal är
ej överväldigande. Nu däremot erkänna Genéveprotokollets
signa-tärer denna domstols jurisdiktion i rättsfrågor såsom
obligatorisk utan särskild överenskommelsee. Här finnes emellertid en
betydelsefull, i pressen hittills mycket litet beaktad
inskränkning: de göra det med rätt för varje stat att vid sin anslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
