Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Genèveprotokollet. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENÉVEPROTOKOLLET 889
att deltaga i stadgade militära sanktioner, riskera att betalas
med samma mynt, d. v. s. gå miste om den trygghet vissheten
om andras bistånd kunde skänka. Benesj i sin officiella
kommentar bagatelliserar ingalunda som hr Branting de nya
militära förpliktelserna. Han framhåller nämligen dels att i
förbundspakten fanns en lucka, nämligen omöjligheten att ej följa
rådets rekommendation, men dels ock, att denna lucka nu är
fylld. I ett fall fritagas dock signatärmakterna från militära
sanktioner, nämligen om bägge de stridande makterna befinnas
vara angripare; då skola blott de ekonomiska sanktionerna
tillgripas men i detta fall mot bägge.
Protokollet innehåller även bestämmelser om bästa sättet att
göra sanktionerna effektiva. Rådet skall enligt art. 12 upprätta
en aktionsplan för ekonomiska sanktioner och en plan för
samverkan mellan anfallen stat och dess hjälpare. Vidare skall det
enligt art. 13 emottaga utfästelser av stater, som på förhand
bestämma de militära krafter de omedelbart kunna insätta. Dessa
stater kunna då i händelse av anfall omedelbart efter uppfordran
från rådet bringa sina militära krafter till den anfallnes hjälp.
Utfästelserna i fråga äro helt enkelt de av England och ett stort
antal stater förut utdömda s. k. regionala avtalen, vilka
emellertid nu skola av förbundets sekretariat inregistreras och
publiceras. Av Benesj kallas de för tilläggsgarantier, som för
svagare stater möjliggöra absolut visshet om att aldrig behöva se
sanktionssystemet göra bankrutt. Härmed har det på sin tid av
Wilson så kraftigt som krigsalstrande utdömda
separatallianssystemet infogats i det nya fredsmaskineriet: »allianserna ha
blivit helgade», utropade under debatten en fransk talare.
Protokollets art. 15 stadgar, att kostnaderna för ett anfalls
tillbakavisande och för den skada, som under operationerna
drabbat civila och militära personer, liksom överhuvud för all
materiell skada, skola bäras av den anfallande staten till yttersta
gränsen för dess prestationsförmåga. Däremot få ingrepp ej
göras i dess territoriella integritet eller politiska oberoende.
Sanktionskrigen få sålunda ej urarta till rena annexionsföretag, men
Benesj påminner i sin kommentar om att detta ej innebär, att
angriparen kan påräkna att slippa undan med att betala. Han
riskerar t. ex. att åläggas garantier mot nya angrepp och även
garantier för att han uppfyller sina betalningsskyldigheter. Ver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
