Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - När svensk allmoge grundade kyrkosamfund i Norra Amerika. Av Söderblom Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA KYRKOSAMFUNDET I NORRA AMERIKA 393
har han sedan icke långt till handling. Vi hava i vår historia
många exempel på stora och hastiga, vågsamma företag. Häri
kommer också tillsynes en outrotlig optimism. Det blir väl
bättre, om icke för mig så för barnen. Det ljusnar väl någon
gång framåt.
Andra, renare locktoner hördes också från Amerika.
Därborta bor det ett gudfruktigt folk och ett fritt folk. Där blir
man icke trakasserad eller rent av förföljd, därför att man med
en skara troende med varmt känsloliv sluter sig tillsammans
till »bröders gemenskap».
Betecknande är att den första stora utflyttningen från Sverige
till Amerika skedde av religiösa bevekelsegrunder. Det var
visserligen en svärmisk, fanatisk, missriktad och vådlig andlig
stormby, som rev människor med sig. Men många uppriktiga,
menlösa själar förnummo däri, om också bemängd och oklar,
Guds Andes pingstvind.
Erik Jansson, en bondeson och handlande från Biskopskulla
i Uppland, uppträdde som predikant, blev hörd och trodd. Han
manade såsom alla reformatorer, verkliga eller inbillade, till en
återgång till bibeln. De bibliska församlingarna med
egendomsgemenskap och ett heligt leverne skulle åter förverkligas. Han
predikade sin väckelse huvudsakligast i Hälsingland och
Dalarne. Säkerligen var han åtminstone i början av sin
verksamhet en uppriktig man. Okunnighet och självöverskattning
drev honom till farliga överdrifter. Den suggestiva makt han
ägde över känsliga och lättrörda sinnen tillika med motstånd,
straff och förföljelse, som mötte honom från myndigheterna,
förorsakade rent sjukliga excesser. »Aposteln», som han kallade
sig, förväxlade sig själv med Frälsaren och band människornas
samveten vid sig. Erik Jansson hade även han hört om det rika
och fria Amerika och beslöt att med sina trogna där grunda en
ren församling. En utskickad man, ombud för Erik Jansson,
hade köpt ett jordområde i södra Illinois. Dit skulle nu Erik
Janssons anhängare från Hälsingland och Dalarne begiva sig.
Tillsammans voro de ett tusen femhundra personer, mest unga
människor som i olika smärre grupper under åren 1846—1850
utvandrade. Ensamt från Alfta socken i Hälsingland utvandrade
trehundra personer. Stundom var det hela familjer, som sålde
gårdarna och lade köpepenningen till den gemensamma kassan.
Bland dem var en förmögen Elfdalsbonde, L. G. Larsson. Jag
26. Svensk Tidskrift 1924.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
