Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - När svensk allmoge grundade kyrkosamfund i Norra Amerika. Av Söderblom Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396 ANNA SÖDERBLOM
Som ung präst hade han påverkats av den engelske wesleyanske
predikanten George Scott och blev själv ivrig väckelsepredikant.
Men att vara läsarpräst och nykterhetspredikant var ingen
genväg till befordran och pastorat i dessa tider. Fastmer ett
hinder. Esbjörn hade haft röstövervikt till kyrkoherdebefatlningen
både i Loos och i Söderhamn. En annan fick pastoratet. Folket
slöt sig till honom. De, för vilka han hade slagit ut brännvinet
på landsvägen, lade visserligen försåt för honom på vägarna.
Men andra skaror hängde vid honom. Nu såg han något
hundratal av sina egna församlingsbor och från angränsande socknar
bereda sig till den långa och ovissa färden till Amerika. Kunde
han se dem gå? Vad skulle det bliva av dem? Skulle de
därute i förskingringen kunna förbliva stående i tron? Huru hade
icke Erik Jansson rivit folket bort i blindo till outsägliga
lidanden. Huru skulle det bliva för hans egna? Man gick till den
avhållne läraren. Följ oss till Amerika. Det skulle vara
tryggare då. Men kunde han lämna det ombonade och lugna, om
också enkla hemmet och föra hustrun och de fyra späda
barnen ut till ovisshet och mödor? Hans hustru hette Amalia (Maria
Lovisa) Planting Gyllenbåga och var en förfinad och bräcklig
kvinna av en djup och innerlig fromhet. Men den sjukliga
hustrun var stark till själen. Och hon såg kallelsevägen klar.
Prästen och hans hustru beslöto att lämna hem och trygghet
och följa de utdragande. Märklig är skillnaden mellan den
fanatiske folkledaren Erik Jansson och den trofaste
församlingstjänaren Lars Esbjörn. Den ene rev människorna i blindo med
sig och förespeglade både jordisk lycka och himmelsk salighet
på genvägar. Den andre följde enkelt de honom anförtrodda
församlingsborna för att sammanhålla och vårda. Naturligtvis
hade även han en stark känsla av, att denna lilla församling
därute skulle utan hinder få sluta sig tillsammans i sitt
innerliga fromhetsliv.
I Gävle embarkerade vid midsommartiden 1849
etthundrafyra-tio gästrikar och hälsingar på ett segelfartyg och med dem Esbjörn
och hans familj. Av det nybildade Svenska missionssällskapet hade
han erhållit fyra hundra riksdaler. Det var allt han hade att börja
med. Redan på Östersjön började resans vedermödor. Av Esbjörns
fyra barn voro de yngsta ett par späda tvillinggossar. Den ene dog
redan innan man kommit från Sveriges kust. Fartyget angjorde
Hälsingborg, och där begravdes den lille av Esbjörns närstående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
