Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - När svensk allmoge grundade kyrkosamfund i Norra Amerika. Av Söderblom Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404 ANNA SÖDERBLOM
och skrift. Han avgav rapport om Augustanasynodens
uppkomst till prästmötet i Uppsala 1865. Efter mycken
betänksamhet och många invändningar från ärkebiskopen lyckades
det Esbjörn och Andrén att förmå ärkebiskop Reuterdahl att hos
K. M:t tillstyrka en kollekt under två år i rikets alla kyrkor,
varigenom den unga synoden dock fick ett handtag från
Sveriges kyrkfolk. Hasselquist stannade kvar i Amerika, blev en
gammal man och dog i Rock Island, en älskad och vördad
patriark, och ligger där begraven.
Ur behovet av lärare med insikt i skriften och bekännelsen
växer kravet på högre allmänbildning, men också kravet på
vetenskap och teologi. Ur prästseminariet växa
barndomsskolorna och de högre läroverken. Därur växer omsider
universitetet.
Redan tidigt insåg man behovet av bildningens klassiska
hjälpmedel, en egen tryckpress och bokförlag och bibliotek. Bägge
hava i dag en imponerande storlek. Redan från 1854 började
Hasselquist utgiva en tidning Hemlandet, det gamla och det
nya, som både i namn och innehåll återspeglar de svenska
nybyggarnas karaktäristiska sinnesförfattning. Det som en gång
ryckts upp med rötterna kan icke fullständigt slå rot
någonstädes i det nya landet, ej heller planteras tillbaka i den gamla
jordmånen. De våra känna främlingskapet såsom sin lott,
främlingskapet på jorden.
Det är icke för tidigt, att vi börja ägna uppmärksamhet åt
det stycke svensk historia som de svenske utfört i Amerika.
Det är längesedan för sent att stanna vid ett kyligt medlidande
eller ett nedlåtande småleende åt uppkomlingen. Han har
ärligt och strävsamt förtjänat den granna klockkedjan, som han
pöser en smula med, när han kommer till Falköpingsbygden
och hälsar på. Vi le åt hans språk. Engelska språket var det
nödvändiga framkomstmedlet, för vilket han fick offra mycket
av både arbetsförtjänsten och vilotiden. Om han under denna
möda råkade »droppa» en del av sitt svenska språk och tyckt
om att »sleepa» gott om natten för att kunna »feela välare» när
han åter gick till dagens möda, är det ej att undra på. Kanske
han t. o. m. kunde »inventa» ett sinnrikt patent, varigenom
han omsider blev en förmögen man, som skänkte åtskilliga
tusen »dalers» till kyrkan eller till de högre läroverken och
även underhöll flera fattiga ynglingar vid dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
