Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Filosofiska brev. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILOSOFISKA BREV 413
hans öde.» Två yttranden, som tillsammantagna förråda något
av hemligheten med det filosofiska geniets psyke.
Livsfullhe-ten är i och för sig ingen garanti, att den skapande anden är
på färde; den upplöses lätt i lika bullersamt och anspråksfullt
som betydelselöst självsvåld. Icke heller bär den abstrakta
tanken inom sig själv produktivitetens krafter; mången skarpsinnig
spekulation har tvingats att resignera inför svältdöden.
Grundförutsättningen för en filosofisk nydaning är livets rikedom
under tankens stränga tuktan. Häri ligger också roten till
de djupa personliga tragedier, över vilka filosofiens historia går
fram. Vitalis Norström hör till dem, som lidit under
tänkandets martyrium humanum: att bära på ett livsinnehåll, som
ständigt hotar svämma över sina bräddar och spränga de
logiska formernas skrankor; att stundom nödgas beskära rikedomen
ända till avstympning för att rädda tankens enhet och renhet.
»Filosofien är en vampyr, som jag ibland hatar. Men i sista
hand väljer man ej själf.»
Ej under, om tonen i breven ofta skälver av den livsglädje
och livsångest, som utgjorde det Norströmska tänkandets
natur-grund. I vissa fall få väl också formuleringarna så starkt tycke
av temperamentsutbrott, att man känner sig tveksam att låta
dem gälla som exakta uttryck för Norströms verkliga
ståndpunkt. Härvid måste man även räkna med den
omständigheten, att han begagnar sig av brevformen för att skriva sig till
klarhet i en eller annan fråga. »Märk, att jag alls icke skrifver
för att göra dig klokare. Utan mig själf. Oklanderlig egoist
som jag är» — heter det karaktäristiskt nog i ett av breven.
Ett par ord må i detta sammanhang också sägas om den
psykologiska bakgrunden för Norströms »självkänsla», som väckt
så mycken anstöt. Enligt hans eget vittnesbörd från år 1900
har den sin rot däri, att han varken fruktar eller hoppas på
»andra filosofer», emedan hans filosofis grundval, tron på
tillvarons förnuftighet, vilar på upplevda erfarenheter och därför
blott av livet självt kan bekräftas eller vederläggas. På denna
punkt är Norström otvivelaktigt mystiker — hur föga hans
tänkande i övrigt lånar stämningsvärden från mystikens clair-obscur.
Vid flera tillfällen åberopar han sig på noga fixerade
upplevelser i känslans djup av världsgrundens förnuftigbet, upplevelser,
som han årtionden efteråt tillmäter fullt real betydelse. Myn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
