Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Filosofiska brev. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILOSOFISKA BREV 41?
Norström skrivit några av samlingens värdefullaste brev, och
under tankeutbyte med honom är det framför allt, som hans
socialpolitiska åskådning växer till klarhet. Det mest över
raskande draget i breven från seklets gryningsår är Norströms
påtagliga dragning åt de individualistiska humanitetsidealen,
varigenom han stundom synes vilja ställa sig innanför den
liberala idékretsen, visserligen under bibehållen front mot
»radikalismen». I ett brev till Kjellén från år 1903 hävdar han
sålunda bestämt kulturens primat över fosterland och kyrka. Sin
negativa ställning till de historiska samhällena sammanställer
han med växande insikt i den nationella svenska filosofiens
andelöshet. Till Hedlund skriver han så sent som 1907, att
han börjat nå fråm till ett resultat, som i det principiella ger
liberalismen rätt. Och han siar om att en ny dag står för
dörren, »det sannskyldiga tredje rikets dag, den enskildes,
personlighetens, människans dag», som skall efterträda den »historiska
mystikens» dödsdömda nattdimmor —allt yttranden, som torde
sakna motstycken i de samtida skrifterna. Det synes dock
knappast vara skäl i att fästa mycket stort avseende vid dessa
utsagor. De sammanhänga med Norströms försök vid denna
tid — även framskymtande i Den nyaste människan — att
utsudda de principiella gränserna mellan liberalism och
konservatism och samla båda idériktningarna till kamp mot den
personlighets-, samhälls- och religionsfientliga »radikalismen». Deri
liberalism, som i några av hans skrifter representerar
radikalismens ena flygel, är den rent individ ualistiskt-destruktiva, medan
de »evigt giltiga» liberala idéerna uppfattas som faktiskt
absorberade av ny-konservatismen. Betecknande nog låter Norström
i ett brev från år 1910 den »livsdugliga» liberalismen i Sverige
representeras av — Arvid Lindman och Rudolf Kjellén.
Trots detta är motsättningen mellan Kjellén och Norström
tydlig. Den förre uppfattar saken så, att Norström genom att
dyka ned i sin subjektivitets djup förlorat blicken för det
objektiva och i sin kamp för »den allmänna humanismens qväfve»
kommit att undervärdera »den enskilda patriotismens syre»
(1903). Anmärkningen har tvingat Norström till självrannsakan.
Breven från de följande åren spegla hans vacklande mellan
olika ståndpunkter. Ofta står yttrande mot yttrande i oförenlig
motsats. Vid jultiden 1907 kan han slutligen meddela Kjellén,
att begreppet fosterland för honom började få realt underlag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
