Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Fransk barock- och rokokoskulptur i Sverige. Av Åke Stavenow - Andreas Lindblom: Fransk barock- och rokokoskulptur i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422 LITTERATUR
för allt om målarna. Skulptörer av någon kvalitet fanns icke i
Sverige, och det är också huvudsakligen sådana som måste införskrivas
till landet för att dekorera de kungliga slotten, framför allt det nya
slottet i Stockholm,
Det är mot bakgrund av det stora slottsbygget, som man måste
betrakta det rika konstliv, som, helt präglat av Frankrike, utvecklas
i Ultima Thule under senbarocken och rokokon (frånsett den döda
perioden under de stora krigen). I sina nya studier »Fransk
barock- och rokokoskulptur i Sverige (Upsala 1923) har
docenten Andreas Lindblom utgått från monument i eller invid
Stockholms slott för att via den relativt nyupptäckta urkällan
försvenskfransk sjuttonhundratalskonst, grevarna Cronstedts vackra Fullerö,
återvända till Nationalmuseum i Stockholm och de där förvarade
bysterna av Gustaf Illis charmanta franska väninnor, Gomtesserna
d’Egmont och de Brionne. Den sistnämnda attribuerar Lindblom till
J.-B. Lemoyne, den förstnämnda är en kopia efter samme konstnär.
Den intressanta uppsatsen i fråga, benämnd »Houdon eller Lemoyne ?»,
är skriven con amore och bildar med utsökta avbildningar av de
sköna damerna en sympatisk avslutning på den eleganta boken.
I det första kapitlet avhandlas Karolinska ryttarmonument i
Stockholm, och först som sig bör monumentet över den äldste av de tre
Garlarna, Carl X Gustaf. I en gravyr utförd 1658(?) av Rombout van
Hoeye (konsthandlare och kopparstickare i Amsterdam) tror sig
Lindblom på ganska svaga grunder se projektet till en ryttarstaty, som
man tänkte resa framför det gamla slottets västfasad. Beviset för
detta antagande anser han ligga i en yttre överensstämmelse.
Monumentets sockel har nämligen å Jean de la Vallées slottsplan fyra
halvkolonn-liknande utsvällningar, som med god vilja kunna igenkännas
på gravyren över Carl X Gustaf. Ser man noga efter är emellertid
orienteringen och proportionerna på de båda postamenten helt olika.
Det är för övrigt knappast troligt, att en så betydande konstnär som
Jean de la Vallée kunnat reflektera över att invid Kungl, slottet resa
ett konstnärligt så svagt monument, som det av Hoeye återgivna.
Konungens lagerkrönta huvud verkar nästan groteskt i sin tyngd och
oproportionerlighet. Hoeyes plåt användes senare av en annan
kopparstickare Johannes de Ram (likaledes konsthandlare i Amsterdam),
som på Carl X Gustafs romerska imperatorskropp satte Carl XI:s
huvud. Genom denna förändring erhöll hela ryttarfiguren bättre
proportioner. Sticket, som återgives här, torde vara utfört på 1680-talet,
i varje fall efter Garantitraktaten i Haag 1681. De föga vänskapliga
förbindelserna dessförinnan mellan Sverige och Holland borga för,
att före denna tid »några svenska segerblad näppeligen kunna tänkas
utförda därstädes» (Lindblom). Att Carl XI förekommer i samma
stick synes göra Lindbloms svagt grundade teori ännu osannolikare.
Så länge det ej existerar några handlingar, skisser eller modeller
rörande detta ryttarmonument över Carl X Gustaf, torde man göra
säkrast att låta frågan vila. Att i holländska kopparstick söka projekt
till Karolinska ryttarmonument förefaller onekligen en smula långsökt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
