Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Fransk barock- och rokokoskulptur i Sverige. Av Åke Stavenow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424 LITTERATUR
Lindblom anser den vara utförd av belgaren Guillaume de Grof och
av Tessin projekterad att pryda en triumfbåge, avsedd att resas vid
mottagandet av segraren från Narvaf?). Båda dessa sistnämnda
modeller äro otvivelaktigt goda konstverk, ehuru av föga originalitet.
Något gott kan dock näppeligen sägas om det fjärde i boken
behandlade kungamonumentet, Gustaf II Adolfsstatyn i Stockholm,
vilket jag tror kan rubriceras som ett bland de sämsta av alla i
Europa resta monument av liknande slag, naturligtvis frånsett
resultaten av statyindustrien i adertonhundratalets Tyskland.
Behandlingen av Gustaf Adolfsmonumeutet, som fyller nästan en tredjedel av
hela boken, ansluter sig ganska nära till en studie, som Karl
Warburg författat över samma ämne (publicerad i Göteborgs
Handelstidning 6/ii 1906). En mängd nytt material har emellertid
tillkommit, och uppsatsen ifråga är otvivelaktigt även kvalitativt det tyngst
vägande partiet i boken. Läsaren får här i blixtbelysning 1700-talets
arbetsmetoder och byråkrati, partiväldets split och oenighet och det
därav föranledda skadliga inflytandet på konstlivet i allmänhet, men
också ett begrepp om konstuppfattningens under en lång period
gradvis skeende förskjutning från ett ideal till ett annat. Monumentets
tillkomsthistoria omfattar nämligen åren från 1756 ända fram till
1796.
Då den franske bildhuggaren Pierre Larcheveque på hösten 1755
inträffade i Stockholm, tyckes han snart nog ha börjat sysselsätta sig
med att utarbeta skisser till monumentet i fråga. I mars 1759
skriver överintendenten Cronstedt att han hade sett flera av L’arche\éques
»desseiner», av vilka han särskilt fäst sig vid ett förslag, som redan
året därförinnan varit utarbetat i modell. Konstnären hade tänkt
sig tvenne figurer till häst, hjältekonungen förföljd av ryktets gudinna.
Cronstedt ansåg emellertid att denna modell borde »med all möjelig
försichtighet granskas innan den till efterverldens åskådande och
omdöme uppreses», varför han skickade modellen till
Konstakademien i Paris för att erhålla ett omdöme om densamma. Akademien
hade »på ganska fördelacktigt sätt sig deröfwer yttrat» och allmänt
troddes väl att detta förslag nu skulle bliva verklighet. Trots dessa
grundliga förarbeten sprack hela förslaget vid 1762 års riksdag,
modellen refuserades och hela den besvärliga proceduren måste börja
om från början. Men långa tider förflöto innan Larcheveque fick
sin nya staty färdig, innan densamma blivit gjuten, ciselerad och
uppsatt på den under Sergels medverkan utförda sockeln.
Lindblom har lyckats giva en intressant och fängslande skildring
av denna i sig själv så långtrådiga monumenthistoria, han har väl
insatt denna statue équestre i dess konsthistoriska sammanhang och
i avslutningen av sin studie vidrört den kritik för vilken
monumentet efter sin färdigblivelse utsattes. En engelsman, Porter, finner
monumentet »so badly executed, that I did not give it a second
look». Om vi nu för tiden betrakta Gustaf Adolfsmonumentet med
något mildare ögon, så beror det väl på den ålderdomens patina
som lagt sig över detsamma. Men populärt har det aldrig blivit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
