Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Fransk barock- och rokokoskulptur i Sverige. Av Åke Stavenow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426 LITTERATUR
Detta har icke i tillräckligt hög grad beaktats av föregående
sergelforskare. Ett ytterligare bidrag till sergelforskningen är studien över
Pierre Mignots »sovande Venus», ett å Fullerö återfunnet
skulpturverk av ganska tvivelaktig skönhet. I samband härmed behandlas
frågan om den borghesiska hermafroditens betydelse för
sjuttonhundra-talsskulpturen, framför allt för Sergel.
Ett annat roligt fynd som Lindblom gjorde på Fullerö är två
arbeten av en bortglömd bildhuggare Simon Ghalles. Dessa arbeten
föreställa Mercurius och Bacchusbarnet samt Phoebus och Oedipus.
Med stor skicklighet och träffsäkerhet har författaren, tack vare
skisser av den parisiske flanören och tecknaren G. de Saint-Aubin i 1761
års Salon-livret, kunnat attribuera dessa skulpturer till den för övrigt
fullkomligt okände Simon Ghalles.
Båda dessa sistnämnda studier behandla skulpturverk, som
åtminstone för svensk publik äga ett ganska periferiskt intresse. Men vid
läsningen av uppsatsen om Gharles-Guillaume Cousin i Sverige
förflyttas man åter in medias res, till den franska konstnärskolonien
och dess verksamhet vid Stockholms slott.
Bland de skulptörer som under frihetstiden verkade i Sverige var
Gousin otvivelaktigt en av de allra bästa; han överglänses endast av
sin landsman J.-Ph. Bouchardon, som fyra år senare inkom i landet.
Gousin stannar vid slottsbygget åren 1737—40 och arbetar
huvudsakligen i Rikssalen med utformandet av ett flertal stora allegoriska
figurer, putti m. m. På grund av sitt häftiga humör, sin lättja och
påstridighet brouillerar han sig med ledaren av slottsbygget Carl
Hårleman och reser till Paris, dock för att snart återvända till
Stockholm, där han dröjer till 1747. Under sin andra Stockholmsperiod
arbetar han på beting, vilket hade ett mycket gynnsamt inflytande
på hans prestationer.
Det fanns väldiga uppgifter vid Stockholms slott för skickliga
skulptörer, och bristen på sådana var också nog så kännbar. Men
även i Paris var det svårt att hitta lämpliga förmågor, och Tessin
skriver i november 1740 till Hårleman: »Ön ne sauroit croire la
difficulté qu’il y a icy pour les sculpteurs. Il y en a d’abord peu
des bons, et ensuite ceux qui sont passables se trouvent engagé
jusqu’aux Galendes Greques.» Resultatet av Tessins efterforskningar
blev emellertid mycket lyckligt. Bouchardon förvärvades till
Sverige och Hårleman uttrycker i ett brev (12/3 1742) sin belåtenhet:
»Bouchardon est tres joly garcon, doux et de bonnes moeurs, d’une
assiduité édifiante et habile homme, enfin digne du choix de votre
Excellence.» Tack vare skulptörer av sådan kapacitet som Gousin
och Bouchardon kom utsmyckningen av slottets murar, Rikssal och
kapell, trappor och gemak på en synnerligen hög konstnärlig nivå.
Slottet fylldes av lekfulla intagande putti och allvarliga allegoriska
kvinnofigurer representerande allehanda dygder, handel och näringar.
Av dessa utförde Cousin de flesta, Bouchardon de konstnärligt
värdefullaste. Av intresse är en jämförelse mellan dessa båda konstnärers
stiluppfattning. Gousin fortsätter barocktraditionen genom att för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
