Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Klassisk segelkonst. Av Lennart Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428 EITTERATUR
även den bildade allmänhetens intresse torde kunna påräknas för skild-
ringar som denna. Detsamma borde kunna sägas om ett arbete av
en tysk klassisk arkeolog, August Köster, som genom mångårig praktik
förvärvat sig insikter i sjömansyrket. Dr Kösters segelfartsstudier ha
den vidaste omfattning, men vad han denna gång givit är ett kapitel
av sjöfartens historia Das ant ike Seéwesen. (Berlin 1923). . På
denna bok och den intressanta del av sjöfartens historia, den behandlar,
ha vi här velat fästa uppmärksamhet även i Sverige. Det må då från
början framhållas, att författaren tillämpat sin erfarenhet av den nu-
tida sjöfarten på forntidens, att den vederhäftiga framställningen
alltigenom är populärt hållen och att bokens typografiska utstyrsel
är synnerligen tilltalande. De med grundlig sakkännedom utvalda och
förtjänstfullt utförda illustrationerna, genomgående hämtade från an-
tika monument, öka i väsentlig grad bokens värde; de äro för-
träffligt ägnade att ge en åskådlig bild av den ifrågavarande, av för-
fattaren i stora drag och utan allt lärt pedanteri behandlade viktiga sidan
av antikens kulturliv. Med öppen blick för det historiska sammanhanget
har författaren givit sitt ämne en vidare, av kontinuiteten i kulturutveck-
lingen betingad ram. I de tre första kapitlen skildrar han i raska drag
egypternas, fenikernas och den kretiskt-mykenska kulturvärldens sjöväsen
för att i det fjärde med sjöfarten hos Homeros övergå till hellenernas
skeppsbyggnads- och navigationsförhållanden. Intressant är den jäm-
förelse. författaren i detta senare kapitel anställer mellan de homeriska
hjältarnas och de nordiska eller forngermanska kämparnas förhållande
till havet, som på de förra ingalunda utövade samma dragningskraft som
på de senare. Grekerna tjusades ej liksom de nordiska vikingarna av
havet och dess faror; att trotsa stormpiskade vågor betraktade de som
dåraktigt övermod, ägnat att uppväcka gudarnas vrede. Genom dylika
rätt ofta återkommande jämförelser med senare tiders kultur- och nau-
tiska förhållanden förstår förf. att åt sin skildring av det antika sjö-
väsendet i krig och fred ge liv och omväxling.
Under 800- och 700-talen f. Kr. förekomma ej så sällan bilder av
skepp på monumenten, dels inristade på bronsföremål, dels målade på ler-
kärl och små lertavlor. Men dessa bilder äro på grund av sina upphovs-
mäns obekantskap med perspektivet och mer eller mindre misslyckade
försök att i konventionella formler finna ett -surrogat för detta ofta
ganska svåra att tyda. Genom svårigheten att fatta det rätta samman-
hanget mellan de olika delarna och detaljerna ha dessa den geometriska
stilens skeppsbilder berett de lärde mycket huvudbry. Emellertid visa de
oförtydbart, att redan under dessa historiskt dunkla århundraden proto-
typen för den antika trieren, det klassiska krigsskeppet framför andra,
i allt väsentligt utbildats. Det förtjänar i detta sammanhang att nämnas,
att vi på svenska äga en förträfflig monografi över detta ämne i prof.
Alexandersons i Lunds universitets Årsskrift 1914 tryckta arbete: Pen
grekiska trieren, en med lika grundlig filologisk som nautisk
sakkunskap skriven bok, som det dessutom på grund av den mönster-
gilla språkbehandlingen är en intellektuell njutning att läsa.
Sjödugliga voro de antika krigsskeppen på grund av sin längd, sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
