Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Den franska parlamentarismen av i dag - Offentliga statyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 441
tänka sig en grundligare ledsagare i den moderna franska
parlamentarismens irrgångssalong men knappast en spirituellare, klarsyntare
och mera förfaren.
Publicistklubben har insamlat ett avsevärt belopp för
resandet av en staty över Lars Hierta; Christian Eriksson
har för ändamålet utarbetat skisser, vilka Stockholms skönhetsråd
vid granskning funnit sig böra varmt lovorda; som plats för stöden
föreslås Mälartorget, och sedan Stockholms stadsfullmäktige givit sitt
samtycke, vilket naturligtvis icke uteblir, kommer planen snarast att
realiseras. Där Publicistklubben som initiativtagare svarar för
opinionen, och då nämnda estetiska krafter garantera verkets
skönhetsvärde, är annat resultat uteslutet. Och så kommer Lars Hiertas
namn att vederbörligen hallstämplas som ett bland Sveriges
förnämligaste.
Att det i raden av de olika verksamhetsformer, som huvudstadens
offentliga skulpturverk hugfästa, också beredes en plats åt den
betydelsefulla publicistiska gärningen, är naturligtvis icke annat än rätt
och billigt. Måhända är också Lars Hierta den mest förtjänte att
framställas som denna gärnings typiske representant. Alldeles säkert
är detta dock knappast. Letar man efter publicisten, som med sina
andliga vapen, med makten av sin penna, väckt folket, verkat
fostrande och omdanande, då finnas andra namn, som ha vida
förnämligare anspråk — Dalin, Kellgren exempelvis. Skall det åter gälla
ett förevigande av skicklig kamp för tryckfriheten mot kortsynta
myndighetsövergrepp, vore väl låt oss säga Crusenstolpe mera
förtjänt att ihågkommas. Lars Hiertas anspråk grunda sig väsentligen
på en merit av helt annat slag och visserligen ingalunda att förakta,
nämligen framgången hos publiken. Där har han dock både
tidigare och senare medtävlare, som icke borde alldeles förgätas; Rudolf
Wall må gärna nämnas, ifall färskare namn kanske böra förbigås.
Alltnog, vem som här skall bäst representera vår periodiska press
inför eftervärlden är en omdömesfråga, vars besvarande icke är så
alldeles enkelt. Men det får naturligtvis antagas, att en så
auktoritativ församling som Publicistklubben underkastat spörsmålet en så
allsidig granskning, att vidare diskussion icke göres behov.
Som bekant reses det emellanåt statyer eller byster till
bortgångnas hedrande, där man saknar stödet av en dylik bjudande
auktoritet. Ett icke obetydligt antal av Stockholms offentliga
personskulpturer från tiden kring sekelskiftet tillkom genom en enda energisk
mans initiativ. Allt gott bör tvivelsutan sägas om en sådan nitälskan,
men nog finns det fog att ifrågasätta major Claes Adelskölds
befogenhet att avgöra, vilka av den svenska bildningens heroer som
skäligen borde placeras utanför Kungl. Biblioteket. Lagt i en
järnvägsbyggares händer kunde ju valet ha utfallit sämre, fastän Anders
Fryxells anspråk på så framskjuten utmärkelse äro tvivelaktiga. Här
hade emellertid en företagsam man fattat sitt beslut och skaffat
samman de nödiga medlen. Varken den stora allmänheten eller de, som
29, Svensk Tidskrift 1924.
Offentliga
statyer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
