Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nämnd och jury. Av Åke Hassler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450 ÅKE HASSLER
Först och främst behöver den juridiske domaren och i
särskild mån nutidens domare i många fall anlita speciell
sakkunskap vid avgörande av rättsliga frågor, som föreläggas honom.
Tillgång till sådan sakkunskap kan emellertid i de flesta fall
lämpligen erhållas på annat sätt än genom att göra den
sakkunnige till domare. Man kan, som hos oss och i utlandet i
stor utsträckning sker, höra lekmannen såsom sakkunnig och på
det sättet utnyttja hans särskilda vetande. Som domare bör han
användas endast där det är oundgängligt och endast i mål, där
han verkligen besitter fullt tillräckliga insikter för att kunna
göra sig gällande. På denna grund komma lekmannadomare
endast i begränsad utsträckning till användning.
Som ett viktigt argument för lekmannadomare plägar
framhållas, att lekmannen genom sin böjelse för att individualisera
motverkar juristens ensidiga tendens till generalisering.
Lekmannen ser det enskilda fallet, juristen regeln, som han skall
tillämpa. Det kan ju ligga något i viss mån berättigat i detta.
Men långt räcker förvisso icke argumentets bärvidd. Att döma
är att tillämpa lagen på ett faktiskt förhållande av rättslig
betydelse. Man har således att klargöra för sig hur det
föreliggande fallet är beskaffat, finna den rätta lagregeln och efter den
säga vad som är rätt i fallet. Den konsekvens i dömandet, som
dess uppgift kräver, förefaller nu det oskolade omdömet såsom
ibland formalism och understundom kanske till och med
hårdhet. Men rättssäkerheten, detta absolut omistliga samhällsvärde,
fordrar, att man med någorlunda trygghet skall kunna förutse,
hur det i ett visst fall kommer att dömas. Det går icke att
avgöra från fall till fall efter billighet, ty då blir resultatet allmän
osäkerhet. I civilmål måste man därför på det stora hela släppa
den vackra, men opraktiska tanken att döma efter sakens
omständigheter. Annorlunda förhåller det sig i viss mån i
brottmål. Här är det fråga om hur man för att vinna lagens
kriminalpolitiska syfte, skall behandla en människa, som begått
brott. Det finns förmildrande och försvårande omständigheter;
det finns latituder för straffets utmätande; det finns villkorlig
dom. Och se vi på själva spörsmålet om den tilltalade begått
visst brott kan det ofta vara svårt att väga bevisningen för och
emot. Allt nog, här finns utrymme för annat än lagens stringenta
och logiska tillämpning. Och här känna sig nu lekmännen
särskilt kallade att vara med. De tycka, att de se mera mänskligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
