Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nämnd och jury. Av Åke Hassler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458 ÅKE HASSLER
är ombud för tingslagets befolkning, utsedda för sex år och ofta
med en mångdubbelt så lång tjänstgöringstid bakom sig. För
någon tid sedan meddelade en tidningsnotis, att häradsdomaren
P. i M. avlidit. »Den bortgångne var född i V. församling och
blev redan vid 26 års ålder nämndeman i V. härad, en
förtroendepost, som han innehaft i 53 år. Sedan 1898 var han
häradsdomare. Han har som nämndeman deltagit i sammanlagt 168
ting. I sin födelsesocken, som han under hela sin levnad
tillhört, har han beklätts med så gott som alla förtroendeuppdrag.»
Notisen talar för sig själv. Fallet är icke enastående. Det finns
runt om i landet nämndemän med liknande meritlistor. Den
fond av erfarenhet och kunskap, som ligger samlad hos våra
folkdomare, är lika imponerande som värdefull. Det innebär
förvisso ingen överdrift att påstå, att en vanlig svensk
häradsnämnds både förmåga att bedöma en sak och ansvarskänsla i
prövningen ligger betydligt över den genomsnittliga juryns i
utlandet. Därtill kommer ännu en sak. Vår häradsnämnd
samarbetar i dömandet ständigt med den rättslärde domaren, av
vilken nämnden när som helst och i vilken omfattning som helst
kan få erforderliga upplysningar och behövlig handledning.
Detta om nämndens kompetens för dess uppgift att döma.
Men det är inte på detta som huvudvikten bör läggas. Vi
återvända till vår ovan angivna huvudsynpunkt på lekmän som
domare. Lekmannen skall inte ersätta juristen som domare,
därför att han i något avseende skulle vara denne senare
överlägsen i rättsliga frågors bedömande. Nej, lekmän skola som
folkdomare samverka med ämbetsmannen i egenskap av folkets
representanter vid utövningen av den rättsskipande funktionen.
En jämförelse skulle kunna tagas från statsförfattningens
område. Domstolen skall vara en konstitutionell monarki, där den
verkställande maktens utövare beslutar, kontrollerad av folkets
förtroendemän. I en av våra gamla domareregler heter det: Det
konung med skäl vill, det skall räknas för lag, och det som
menige man samtycka. Så bör det också dömas i ett
rättssamhälle: det som domaren med skäl vill, det är laga dorn,
om folkets män därtill samtycka.
Ingenstädes på västerländskt kulturområde har denna
rättstanke, som bör vara den väsentliga, när det gäller frågan om
lekmän som domare, kommit till ett så tydligt och levande
uttryck som i den svenska nämnden, sådan den sedan medeltidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
