Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den enskilde och gemenskapen i katolsk och evangelisk kristendom. Av Arvid Runestam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ENSKILDE OCH GEMENSKAPEN 463
den sociala förbrödringens, och den har flyttat
jämlikhetsproblemet över till ett annat plan och talat om förtjänster av en
högre ordning än det nyttiga arbetet för den »allmänna
välfärden». Men den har icke lyckats tillfredsställande lösa vare sig
broderskapets eller jämlikhetens problem, därför att den alls
icke lyckats lösa frihetens problem.
Och det som här har stått i vägen har varit tanken på
människans förtjänst inför Gud. Just förtjänsttanken, som skulle
förhjälpa individen till ett högre värde, utgör för honom den
black om foten, som binder honom vid jorden och gör att han
aldrig kan stiga till det starka personlighetslivets fria rymd.
Däri ligger det hopplösa i hans ställning, att han är fri endast
i den mån han har förtjänat denna frihet. Och däruti liknar
han på ett slående sätt den utilistiska livsvärderingens människa.
Hans värde är beroende av hans nytta — för det »allmänna».
Han är så mycket värd som den nytta han är till, nämligen
andliga nytta i kyrkans organiska nådesammanhang. Den
romerska kyrkan har dragit undan den förlåt, som skymde
evighetens värld, men den har inom denna nya värld tillämpat
samma nyttighetssystem som den utilistiska livsåskådningen låter
gälla inom denna världen! Så mycket gärning, så mycket nåd,
så mycket personligt värde! Men i en sådan rymd växer ingen
fri och stark personlighet.
Och nu fogar sig drag till drag i den vackra bildens frånsida.
Gemenskapens organiska enhetspunkt, kyrkan, som från sin
livskälla skulle tillföra den enskilde hans behov av andlig kraft,
låter endast så mycket tillströmma honom, som svarar mot hans
insats i gemenskapens sammanhang. Men denna nåd räcker
icke till för personlighetens frihet och växt! Den romerska
kyrkan erbjuder i sin öppnade trygga famn ett kvietiv, som vi
trötta nutidsmänniskor avundas henne. Men ve den som vaknar
i hennes sköte och inte kan leva utan självständiga svar på
självständiga frågor. Just detta hände en gång vid medeltidens
slut en munk i Erfurts och Wittenbergs kloster. Han hade
dragit sig tillbaka från världen för att fly ångesten och stilla
samvetets oro. Men han avstod icke från sitt andliga livs
självständighet, från klarhet och visshet och personligt liv — och
därför misslyckades han. Förgäves sökte kyrkan söva honom till rö.
Hans samvete vakade. Och ledd av dess krav banade han sig väg
till frihet. — Den romerska kyrkan binder livets rörelse och livets
31. Svensk Tidskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
