Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Ordspråksboken och Amen-em-opes vishetslära. Av Pehr Lugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486 PEHR LUGN
offentliggjorde densamma. Ett försök till översättning av den
mycket svårtolkade texten bifogades. En vida bättre
översättning offentliggjordes i Nordisk tidskrifts andra häfte för detta
år av den kände egyptologen dr H. O. Lange i Köpenhamn;
denna återgavs försedd med en del tillägg och förbättringar av
Erman i Orientalistische Literaturzeitung n:r 5, 1924. Lange
och Erman antaga enstämmigt, att den utomordentligt
betydelsefulla skriften icke kan vara äldre än år 1000 f. Kr.;
omöjligt är icke, att den är ett eller annat århundrade yngre.
Tyvärr föreligger den icke i original utan i en mycket vårdslös
avskrift, vilken omständighet naturligtvis i hög grad försvårar
tolkningen.
Verkets författare, Amen-em-ope, son av Ka-necht, innehade,
enligt vad han själv meddelar, ett mycket högt ämbete inom
statsförvaltningen och var samtidigt, som flertalet av sina
ståndsbröder, präst. På äldre dagar nedskrev han summan av sin
livserfarenhet till vägledning för yngste sonen, Hor-em-ma-cheru,
präst hos gudarna Min, Horus och Osiris samt gudinnan Isis.
Amen-em-ope tillhörde den starkt personliga, gudshängivna
fromhetsriktning, som säkert funnits även i äldre tid men
framför allt uppträder mot slutet av Nya riket. Det är ej längre
tempelkultens i oåtkomligt majestät tronande gud vi möta i de
aktstycken denna religiösa rörelse efterlämnat. Han är som en
thebansk gravskrift säger: »— — — den härlige guden, som
lyssnar till böner, som kommer, då han hör den bedrövade
fattiges röst, han som ger den betryckte andedräkt». På samma
stele kallas guden »de tigandes Herre». För denna kvietistiska
riktnings anhängare gällde i eminent grad, att de saktmodiga
skola besitta jorden. Såsom Erman framhåller, har
benämningen »den tigande» rent av fått betydelsen »den rättfärdige»,
under det att »den hetsige» övergått till benämning på den
orättfärdige i allmänhet. Det utförligaste dokument vi hittills äga
beträffande denna religiösa strömning är just Amen-em-opes lära.
Ehuru han egentligen författat sin skrift för att lära sonen
praktisk levnadsvishet, genomsyras den helt och hållet av hans
religiösa övertygelse. Han uppmanar sin son att varken fröjda
sig över orättmätig rikedom eller sörja över fattigdom. Den
som förtröstansfullt ber till solguden vid hans uppgång får vad
han behöver och kan leva utan fruktan. Guden vet dock så
mycket bättre än människan själv, vad som är gagneligt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
