Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 11. 11. 1924 - Röster från 1920
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 501
protokoll ovillkorligen drager med sig även hos oss, har det sitt
intresse att återuppliva bekantskapen med tidigare uttalade farhågor
och förhoppningar.
Kritiken 1920 anknöt framförallt till förbundets bristfälliga
karaktär, så länge Amerikas Förenta stater stannade utanför och Tyskland
vore lyst i bann. Vid sådana förhållanden kände man sig ytterst
tveksam, om herr M. Hellberg skulle få rätt i sin försäkran, att »det
som nu skapats är början till en ny världsordning» (Första
kammaren. 3 mars), och särskilt framställde man spörsmålen: är det
meningen, att Sverige och övriga i förbundet inträdande skola förpliktas
till garanti för den obilliga Versaillesfreden? Och kommer det i
fortsättningen att givas någon möjlighet för den neutralitetspolitik, vilken
vårt land så konsekvent sökt fullfölja?
Att den första frågan ovillkorligen måste göras, låg i öppen dag.
Redan herrar Wrangel, Ehrensvärd, Marks von Wurtemberg,
Adelswärd och Branting, vilka som delegerade å svenska regeringens
vägnar under icke-officiella meningsutbyten i Paris förhandlat med
de allierade makternas representanter om vårt inträde i förbundet,
voro härom medvetna och yttrade bl. a.:
Den faran ligger däremot ej alltför långt borta, att förbundet kan gestalta
sig såsom en mot vissa utanförstående stater riktad politisk allians, och
erfarenheten visar blott alltför tydligt, huru dylika förbund, i stället för att
utgöra en garanti för världsfreden, kunna vara ägnade att sätta densamma på
spel.
De tröstade sig emellertid med förhoppningen, att åtminstone
Tyskland inom snar framtid skulle taga sin behöriga plats inom
förbundet samt förklarade sig finna
Sveriges och övriga europeiska neutrala staters tillträdande såtillvida vara
till båtnad för det hela, som ett dylikt steg är ägnat att betaga förbundet
karaktären av politisk allians mellan de under kriget förbundna staterna (enl.
referat i k. propositionen).
I Första kammaren upptogs frågan redan i remissdebatten, varvid
herr Alexanderson försäkrade:
Någon den ringaste hemul för att förbundet skulle kunna användas för
exekution av en förut åtagen förbindelse av den karaktär, som dem
fredstraktaterna stadga, finns det icke — det vågar jag påstå — med den mest
underbara lagvrängningskonst möjlighet att utläsa därur.
Lika kategoriskt yttrade sig utrikesministern, herr Hellner, i samma
kammare d. 3 mars:
I den reservation, som avfattats av huvudgruppen av reservanter, har satts
i fråga, om ej Sverige genom att inträda i folkförbundet får ställningen av ett
slags garant för genomförandet av fredsföredragets övriga bestämmelser. Något
stöd ur förbundsakten för en dylik uppfattning hava reservanterna icke anfört,
och något sådant lärer ej heller kunna anföras.
Inom Andra kammaren fann sig herr Branting naturligt nog
förpliktad att ined viss utförlighet beröra detta brännande ämne. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
