Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 11. 11. 1924 - Valen och ministärskiftet i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 517
lige psalmsångaren MacDonald ställdes av vissa valtalare i nivå
med de blodtörstigaste och gudlösaste bolsjeviker såsom stridsman
för den röda fanan mot det brittiska riksbaneret, det i Ryssland
rådande eländet målades i saftiga färger och framställdes som det
konsekventa resultatet av socialistvälde, och lyssnande väljareskaror
manades att vid valurnorna draga sina personliga slutsatser ur dessa
premisser. Panikmetoder av detta slag torde dock ha hört till
undantagen, åtminstone i den offentliga valförkunnelsen; i regel nöjde
man sig där med ett nyktert påvisande av att det var dålig affär
att offra engelska pengar på främlingar, som öppet vidkändes sin
önskan att omstörta det engelska samhället.
Vid ett detaljstudium av valtalen under den korta kampanjen
finner man genast, att den ryska frågan dominerade i dessa långt innan
brevavslöjandet gav fart åt slutspurten. Mycket talades även om
arbetslösheten och bostadsnöden, men däremot nästan alls intet om
Genéveprotokollet och den beramade avrustningskongressen. Redan
i valrörelsens början utgingo från den konservative lord Robert
Cecil, den liberale professor Murray och arbetarpartiets lordkansler
lord Parmoor enträgna maningar till talare av alla partier att hålla
Nationernas förbund och vad därtill hörde utanför striden, och dessa
paroller följdes nästan undantagslöst. Av den nya regeringens
medlemmar torde luftförsvarsministern sir Samuel Hoare och
undervis-visningsministern lord Eustace Percy vara de enda, som i sina valtal
berört Genéveprotokollet. De gjorde det i mycket skeptisk ton, men
på det hela taget kan man säga, att hela saken icke tyckes ha
nämnvärt intresserat väljarna och att ministären Baldwin går till
prövningen av dessa problem med fullständigt fria händer. Dess
»folkförbundsminister», lord Cecil, har ett par dagar före sin utnämning
uttalat sig för ny omprövning av hela frågan på nästa
delegerade-församling i september 1925, och Baldwin själv har betonat, att
regeringen kommer att fästa mycken vikt vid de självstyrande Dominions’
uppfattning i ämnet.
I andra avseenden kan man redan nu tämligen klart spåra det
skedda ministärskiftets innebörd. Stanley Baldwin kommer att föra
en nyktert och affärsmässigt nationell politik. Liksom sin föregångare
Bonar Law personligen starkt övertygad protektionist, har han
emellertid — liksom denne gjorde det vid 1922 års val — avgivit de
klaraste och mest bindande försäkringar, att påläggandet av
livsmedelstullar ej ingår i ministärens politik. Valet av Winston Churchill
till finansminister, det i övrigt mest uppseendeväckande draget vid
kabinettets sammansättning, torde väl i detta fall utgöra ytterligare
en garanti, och som barsk kontrollant över löftet står, mot sin egen
vilja utanför ministären, den relativt frihandelsvänliga
Lancashirekon-servatismens inflytelserike ledare lord Derby. Däremot får man nog
snart bevittna ett återupplivande av preferensbehandling av kolonierna
och i allmänhet ett stärkande av deras inflytande på moderlandets
politik liksom även en fortsättning på närmandet till Förenta
staterna. Valet av Austen Chamberlain till utrikesminister med förbi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
