Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - »Yppighets nytta.» Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»YPPIGHETS NYTTA» 521
mål, trots att exceptionella förhållanden den gången gjorde det
nära nog omöjligt att sysselsätta arbetskraften i normala former.
»Att sätta pengar i omlopp» är på sätt och vis det
underbaraste ekonomiska idealet bland alla, ty om något är medel
och icke mål, så är det pengar i bokstavlig mening. Att ha
pengar såsom redskap för de transaktioner som i och för sig
äro behövliga eller önskvärda är av enorm betydelse, men att
skapa transaktioner enbart för nöjet alt därmed ge pengarna
motion verkar närmast dårhusmässigt. Icke desto mindre dolde
detta led i tankegången särskilt på merkantilismens tid —
visserligen ingalunda en förnuftig kärna men likväl — ett faktiskt
ekonomiskt sammanhang av betydelse. Att sätta pengar i
omlopp måste nämligen betyda att förkorta den tid de bli liggande
i kassakistan eller börsen, varav verkan tydligen blir en ökning
i den utelöpande penningmängden. Det leder i sin tur till
prisstegring, och den stimulerande verkan på näringslivet härav
känna vi endast alltför väl. Allt detta är i full
överensstämmelse med merkantilismens allmänna tankebanor; dess
»varu-skräck» kunde också kallas ett dyrhetsevangelium, vilket en
engelsk merkantilist, Samuel Fortrey (1663), givit den ytterst
pregnanta formuleringen: »Det vore önskvärt att ingenting skulle
vara billigt annat än pengarna.» Lika betänkligt som idealet
stigande priser är, lika berättigad är emellertid strävan att undgå
ett allmänt prisfall; och man kan möjligen finna ett stöd för
den merkantilistiska ivern för ökad omloppshastighet däri, att
penninghushållningens utbredning skulle ha kommit att verka
prissänkande, emedan man därigenom alltmer använde pengar
för transaktioner som förut verkställts genom byte av vara mot
vara. En ökad omloppshastighet hos penningarna vore då ägnad
att motverka prisfallet. Mycket är icke denna argumentering
värd, men direkt felaktig är den icke.
Emellertid når man ej ens på den vägen fram till något bevis
för »yppighets nytta». Ty i och för sig blir det efter all
sannolikhet alls icke större omloppshastighet hos pengarna när de gå
till onödiga utgifter än när de »sparas». Under 1600-talet kunde
ett s. k. sparande visserligen lätt ta formen av ett direkt
undanläggande av själva pengarna; men ett verkligt sparande
består ej däri utan i att använda inkomsten i produktionens tjänst,
och det sker genom de former vi nu använda, insättning hos
bankerna — som i sin tur låna ut dem åt affärsmän — eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
