Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - »Yppighets nytta.» Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524 ELI F. HECKSCHER
vara det moderna näringslivets produktionsapparat — endast
sparandets former kunna tänkas bli väsentligt förändrade.
Åtminstone inom ramen för den bestående ekonomiska
ordningen är också kapitalbildning en av de mest obestridligt
och undantagslöst arbetarvänliga åtgärder som någon kan
företaga. Ty ju mer som sparas, dess större blir tillgången på
sparande, och härav blir följden en lägre räntefot, varmed följer
svagare förräntning av kapitalet inom företag av alla slag.
Eftersom räntorna till aktieägare och långivare äro vad som främst
delar produktresultatet med arbetarna, så blir följden en
höjning i arbetslönerna; och så länge arbetets effektivitet icke har
ökats, är rent av nästan den enda möjligheten för varaktigt
höjda arbetslöner en gynnsammare proportion mellan
kapitalmängd och arbetarantal, d. v. s. mellan kapitalränta (i
vidsträckt mening) och arbetslön. Såsom Knut Wicksell har sagt:
kapitalisten är arbetarens vän. Men kapitalisten, det är just
spararen.
Man har därför rätt till påståendet, att det är den som spar
och icke den som övar välgörenhet som säkrast förbättrar sina
sämre ställda medmänniskors lott. På det sättet kommer i
verkligheten lakej-advokaten Henriks distinktion mellan de flitiga
och de lata tiggarna bättre till sin rätt än där han använder
den, ty välgörenheten kan som regel ej verka mycket höjande på
den allmänna nivån och väljer endast alltför lätt till sina offer
mindre samhällsnyttiga individer. Särskilt det slags offentligen
tolererat eller knäsatt tiggeri, som nu icke minst med hjälp
av de stora tidningarnas reklamapparat allmer gripit omkring
sig, är till uppenbar skada för en gynnsam ekonomisk
utveckling.
Detta betyder självsagt något helt annat än att gåvor åt
behövande i och för sig skulle vara olämpliga. Det finns tusen
sinom tusen fall, där ett understöd på ett tidigt stadium kan
rädda stora mänskliga värden åt framtiden, och ej få, där de
nödställdas nytta för medmänniskorna visserligen både är och
förblir obetydlig men där man på grund av högre synpunkter
bör hjälpa i hänsynsfullare former än samhällets obligatoriska
hjälpverksamhet kan använda. Man måste pröva dessa fall på
samma sätt som man prövar utgifter för egen eller ens
närmastes räkning, d. v. s. man måste betrakta det ena liksom det
andra såsom en kostnad för samhället. Att denna kostnad i och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
