Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - »Yppighets nytta.» Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526 ELI F. HECKSCHER
Men detta tillhör nu i huvudsak historien, även om
premie-obligationslånen, såsom var och en borde ha kunnat förutse, dragit
efter sig privatgeschäft av ännu betänkligare natur; berövar
man människor deras sunda ekonomiska instinkter, utlämnar
man dem som hjälplösa offer åt första bästa skojare. En
upprepning av det senaste premieobligationslånet och reklamen
därför får man hoppas icke skall komma att beskäras oss. Och
sedan 1920 har penningvärdeförsämringen förbytts i en lika
våldsam penningvärdeförbättring, så att de senaste tre-fyra åren
inneburit en återställelse till de rena spararna av två tredjedelar
av det förut konfiskerade, under svåra lidanden för snart sagt
alla övriga samhällsklasser. Man må därför hoppas, att dessa
senaste, för många så svåra år skola ha haft det goda med sig
att återge spararna förtroendet till sparandets frukter och att
därför innebära en ny stimulus till sparsamhet.
Frågan om »yppighets skada» är emellertid icke uttömd med
talet om sparsamhet. Ty trots sina stora positiva konsekvenser
är sparandet i sig självt en negativ dygd, enbart en underlåtenhet
att ta köpkraft i anspråk för konsumtion. Obegränsad
sparsamhet är dessutom en orimlighet, ty den betyder att offra
nutidens behovstäckning för produktionsapparatens utbyggande,
och om ej denna apparat ses ur synpunkten av att behoven
därigenom bli bättre täckta är den en meningslöshet. All
ekonomi innebär avvägning, ingenting är ekonomiskt utan att vägas
mot annat. Så måste också sparandet alltid vägas mot de
aktuella behoven, egna och andras, och avvägningen måste varje
människa göra för sig själv, genom att jämföra
nutidskonsumtionens frukter med sparandets. Ju högre de senare värderas,
desto sparsammare är folket, desto mer kan
produktionsapparaten utbyggas, och desto mer ökas förutsättningarna för en
höjning av den ekonomiska nivån.
Den positiva uppgiften består i att väga alla behov mot
varandra och alla tillsammans mot sparandet. Denna avvägning
sker utan tvivel i stor utsträckning omedvetet, instinktivt, på
grund av tradition eller exemplets makt. Men var och en är
ansvarig för hur han eller hon därvid handlar, ty det är nästan
liktydigt med hur människorna forma sina liv.
Vill man gå längre än hit, så ger ej nationalekonomien någon
ledning, och särskilt kan den ej avgöra vad som är nyttigt för
människan att äga och vad icke. Men det hindrar icke att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
