- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjortonde årgången. 1924 /
535

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Rätt och Folkrätt. Av Einar Tegen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RÄTT OCH FOLKRÄTT 535

att man ingalunda alltid i tanken på dylika regler inlägger en
absolut »rätts»-synpunkt. Men det är ju dock så, att de stater,
som erkänna dessa regler, det må nu ske genom särskilda
internationella fördrag eller ej, de lita på att reglerna i praktiken
skola iakttagas, och däri torde väl oftast dölja sig också en tanke
på »förpliktelse» el. dyl. Lundstedt antyder också i en
ypperligt skriven artikel i Tiden (1924, n:r 6), i vilken han bemöter
Undéns invändningar, att en stat, som finner sig försatt i den
situationen att en dylik regel av annan makt negligeras, menar
sig ha »rätt» till sanktion, till skadestånd, och ytterst — i kraft
av sin suveränitet — »rätt» att gripa till vapen för att tvinga
den motspänstige eller tredskande parten. Kriget, våldet, icke
en av opartiska organ avdömd och exekverad dom, är alltså här
ännu ultima ratio, och att tillgripa detta medel menar man sig
ha »rätt». Nu är det tydligt, att så länge som en dylik »rätt»
med sitt organ i kriget är den yttersta (om man så vill
psykologiskt tvingande) grunden för internationella överenskommelsers
bestånd och iakttagande, så länge alltså den ena parten,
eventuellt i förbund med andra makter, ännu under sken av att
representera »Rätten» kan taga sitt mål i egen hand, så länge
existerar ej en »rätt», som å det internationella området
motsvarar vad vi inom de särskilda nationerna avse med en
rättsordning, utan begreppet har en annan innebörd. Men en »rätt»
förutsätter man i alla fall. Vad man här faller tillbaka på, är
i själva verket ett naturrättsligt betonat rättsbegrepp.

Nu kan man ju tänka sig, att en så småningom skeende
utveckling av ett dylikt tillstånd med tiden möjligen kan leda fram
till ett verkligt fredstillstånd med en verklig, av opartiska organ
tillämpad folkrätt — en sådan utveckling torde i vissa
avseenden vara analog med den som ägt rum vid uppkomsten av
nationella rättsordningar. Men det ligger i öppen dag, att
utvecklingen skulle påskyndas, om man mera allmänt lärde sig
att klart inse, vari en verklig rättsordning egentligen består. En
dylik insikt skulle underlätta skapandet av opartiska organ för
reglernas effektiva genomförande och, framför allt vad mäktiga
och mindre nogräknade stater angår, »förebygga många tillfällen
till synd», som det stod i den gamla katekesen om arbetet och
dess välsignelse. Ty bleve en dylik insikt allmänt rådande, så
skulle man icke längre inför all världen kunna motivera varken
sina snedsprång eller sina goda gärningar med en oomtvistlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:25:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1924/0539.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free