Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - De bevarade minnesmärkena från Gustav Vasas äventyr i Dalarne. Av Gerda Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544 GERDA BOETHIUS
undrar sig över hur allt gestaltat sig, då han tänker tillbaka på
de tider, då han »gick i skog och skjul klädd i vadmalsklut,
drack vatten och åt ynkeliga».
Peder Svarts krönika innehåller de yttre’linjerna av
äventyren, endast på ett par punkter berättade med större utförlighet.
Där återfinnes hela den välbekanta historien om hur Gustav
lämnar Räfsnäs, hur hans dräng försöker bestjäla honom vid
Kolsundets färja och hur han sedan lyckades taga sig upp i
Bergslagen, där han uppsökte Rankhyttans gård, tillhörig hans
forne studiekamrat Anders Persson. Det framgår tydligt av
berättelsen, att han uppträdde förklädd till bonddräng och att
det var som sådan han kom in på Rankhyttan, där hans avsikt
givetvis var att skaffa sig upplysningar om den politiska
stämningen. Hans förklädnad upptäcktes av »en piga» som såg en
guldstickad krage skymta under vadmalen och genast
rapporterade saken för husbonden. Denne tordes som bekant ej låta
honom kvarstanna, och efter den äventyrliga färden över isen
vid färjstaden mellan Vika och Torsång kom han så till Ornäs.
Peder Svarts krönika har berättelsen om hur Arent Persson
svekligen visade Gustav vänskap för att strax söka förråda
honom och att Barbro hjälpte honom att fly. Alla detaljerom
flykten saknas dock och krönikans ord ha intet, som
nödvändiggör, att det som folktraditionen säger, var en brådstörtad
flykt från löftets baksida. I krönikan uppges nämligen, att
det var, då Barbro såg, att mannen for förbi Ornäs åt danske
fogdens Bengt Brunsons gård till, som hon varnade Gustav och
lyckades få iväg honom till Svärdsjö, där prästen, vilkens
tänkesätt hon sannolikt kände till, var en av hans studiekamrater.
Jon i Svärdsjö uppfyllde också vad Barbro väntat sig. Det heter
därom: »Ther wort han ganska wähl vnfongen, hwilte sigh så
thär wid pass en wicke.» Intet mer berättas om uppehållet.
Herr Jon hjälpte honom sedan vidare »öffuer Daleskogen» till
Rättvik. Ifrån Rättvik, där han väl rönte sympati, men icke
fick något avgörande svar, begav han sig till Mora, som i alla
tider synes ha varit den av Siljanssocknarna, som haft
initiativet i sin hand. Krönikan har intet om Tomt Mats’ stuga och
förföljelserna, endast en ganska knapphändig relation av mordet
på Nils Västgöte i Mora länsmansgård. Om färden över till
Västerdalarne berättas icke heller några detaljer. Detta är
anmärkningsvärt, ty ett flertal moment från denna färd äro redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
