- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjortonde årgången. 1924 /
578

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Finnarnas heliga bok. Av Rolf Nordenstreng

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

578 LITTERATUR

nog högt värdesätta hans av brinnande kärlek burna samlarrnöda,
hans outtröttliga sångbyggarflit och hans osjälviska eldhåg för
uppgiften. Men hans Kalevala är likväl långt ifrån något mästerverk,
hur helig den än hålles i den gängse nationella finska trosläran. I
somliga fall har han visserligen lyckats alldeles utmärkt med
samman-stöpningen av två eller flera sånger och därmed nått god konstnärlig
verkan. Men väl så ofta har han misslyckats. På den icke fullt
rättrogne läsaren verkar det t. ex. något underligt, jå estetiskt
bristfälligt, då i trettioförsta runan Untamo slår ihjäl sin broder Kalervo
och hela dennes stora släkt, så när som på hans hustru, men i
trettiofjärde runan Kalervos posthume son Kullervo likafullt återfinner
icke blott sin mor, som han har blivit ryckt bort ifrån, utan även
sin stendöde far, sin lika döde bror och sammalunda hädangångna
syster livslevande allesammans. Och än konstigare, fastän knappast
konstnärligare, är det, att han trots detta häpnadsväckande glädjerön
brinner av lust att på Untamo ta hämnd för de sinas död samt i
trettiosjätte runan också grundligt fullföljer hämndeverket. Detta
verkar störande i den eljes så storståtligt vackra, tragiska runocykeln
om Kullervo, det värdefallaste tillägget i nya Kalevala och något av
det yppersta i hela eposet. En genomgående svaghet i nästan hela
verket är Lönnrots förkärlek för en mycket bred och uttänjd skildring,
som låter handlingen skrida eller snarare krypa fram oändligt
långsamt. Om han ock har funnit föredömen för denna bredd hos
folksångarna, har han ytterligare dragit ut den och saktat farten över
hövan.

Det var heller icke med enbart jubel som Kalevala hälsades, när
den kom ut. Jublet var visserligen starkast, men kunde dock icke
helt och hållet överrösta en ganska besk kritik.

Lika litet som det har lyckats de troende Kalevaladyrkarna att
vederlägga kritiken, lika litet har kritiken tagit död på Kalevala.
Men vad som bär upp denna är icke dess byggnad, om man nu kan
tala om en sådan, utan dess virke. Som epos, d. v. s. i den mån
den är Lönnrots skapelse, är Kalevala lös och svag. Men de enskilda
delarna, själva folksångerna, innehålla skönhetsvärden av ädlaste slag.

Och likväl var Lönnrots gärning icke spilld. En samling utvalda
runor utan inbördes sammanhang skulle väl ha stått estetiskt högre,
men skulle näppeligen ha väckt det uppseende och den beundran
inom som utom landet som ett helt stort folkepos, i omfång
överträffande Iliaden och underlägset endast Mahabharata — som det f. ö.
påminner om genom sitt skrala sammanhang och sin brokiga
blandning av olikartade beståndsdelar. Om eposet Kalevala har sitt
upphov i en villfarelse, har denna villfarelse dock varit till gagn för den
finska kulturen, som därmed har fått en bred och stadig grundval
och en kraftig hävstång.

Vilket intryck gör nu Kalevala på en svensk läsare?

Låt oss genast säga att det trots alla ofullkomligheter är starkt och
djupt. Vilket rikt mänskligt liv här träder oss till mötes — och på
samma gång, hur främmande och svårfattligt det är för oss i vissa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:25:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1924/0582.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free