Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Finnarnas heliga bok. Av Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580 LITTERATUR
Även erotiken i Kalevala förefaller oss rätt främmande, outvecklad
och utan en gnista av idealitet. Där mötes oss intet jämförligt med
Brynhilds stolta lidelse, Sigurds och Gudruns eller Helges och Sigruns
mäktiga och innerliga känsla, intet som kunde röra oss så djupt som
Hjalmars och Ingeborgs saga. Men det lär icke råda mer än en
mening om det allmänskliga i den moderskärlek som driver
Lem-minkäinens moder att trotsa alla underjordens fasor och faror för
att få igen sin döde son. Knappast har litteraturen en mera
gripande och lyftande framställning av denna känsla.
Vart folk har sina ideal, stundom sammanfalla de, stundom gå de
i sär. Det finska folkets ideal, dess lynne, dess drömmar, dess
hjärte-tankar avspeglas klart och rikt i Kalevala. Och kring Kalevala har
en hel stor vetenskap, folkdiktsforskningen, vuxit upp, vunnit segrar
och spritt ljus över folkdiktningens väsen även utanför det finska
området, i hela världen. Med Kalevala och allt vad denna har dragit
med sig har det finska folket gjort sin största insats i världskulturen.
Ej under då att 1919 ett förbund, Kalevalaseura, »Kalevalasällskapet»
har stiftats i Helsingfors med uppgift att insamla, i tryck ge ut och
vetenskapligt genomforska alster av finsk folkdiktning, att främja
Kale-vala-motivens bruk i konsten och litteraturen samt att bygga ett
värdigt hus för ett Kalevalaarkiv och ett Kalevalamuseum.
Den som icke är finskan mäktig, utan vill hämta kännedom om
Kalevala ur Collans svenska tolkning, skall likväl finna den fint och
kärleksfullt utförd: och några små språkfel får han väl icke haka
upp sig på, ehuru man ju kunde tycka att de i denna nya upplaga
kunde ha med lätt hand avhjälpts. Känsligt följer översättningen
originalets stämningar; men rytmiskt är den åtskilligt enformigare.
Visserligen är den fyrfotade trokaiska versen genomgående i hela
eposet och i finsk folkpoesi över huvud; men i finskan medger denna
form dock en god del omväxling på grund av språkets
kvantitets-förhållanden, som äro mycket olika svenskans. Det skulle dock ha
varit möjligt att även i den svenska tolkningen råda bot på detta
metriska enahanda genom att allt som oftast sticka in en daktyl
bland trokéerna och här och var låta radslutet bli manligt i stället
för kvinnligt; så har dansken F. Ohrt giort i sin Kalevalatolkning,
och det är ej heller alldeles utan ett visst stöd i originalet. Men
Collan har hållit sig strängt till grundschemat, vilket nog blir något
tröttsamt.
Stor skada är det, jå nästan oförlåtligt, att icke den svenska
översättningen har blivit försedd med en förklarande inledning, som
redogjorde för eposets och de finska folksångernas ursprung samt den
finska gudatron och hjältesagan. En intelligent man som Holger
Schildt borde ha förstått att en sådan egentligen är oumbärlig.
Författaren hade heller icke varit svår att finna: skolrådet Ralf Saxen
hade ju varit självskriven. I brist på en sådan inledning kan den
intresserade emellertid hämta en hel del värdefull kunskap ur Saxens
lilla skrift Finsk guda- och hjältetro (Helsingfors 1916). Är den
möjligen utsåld, bör en ny upplaga tryckas, helst något utvidgad.
Rolf Nordenstreng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
