Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 13. 12. 1924 - Folkrätten och den neutrala handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 585
Ett framtida vidhållande av den under världskriget följda praxis beträffande
de neutralas handel och sjöfart skulle på det allvarligaste beröra Sveriges och
andra neutrala makters intressen, vilka fullfölja en klar neutralitetspolitik.
Vår sedan ett århundrade förda och upprätthållna neutralitet, som i hög bidragit
att bevara vårt lands självständighet och integritet, är alltjämt vår
utrikespolitiska huvudlinje. Våra politiska partier omfatta denna politik, och detta
har särskilt kommit till ett enstämmigt uttryck under senaste tiden. Men
skulle det vara så, att en avsevärd del av de rättigheter neutraliteten medför
ej längre erkännes eller i väsentlig grad inskränkes, har neutraliteten i mångt
och mycket blivit ett tomt ord. Ställas våra handels- och sjöfartsförhållanden
sålunda beroende av de krigförandes godtycke, är all anledning antaga, att i
ett framtida krig än mer hänsynslösa metoder komma att tillämpas emot de
neutrala på detta område. Härmed bleve upprätthållandet av vår neutralitet
än mer försvårat, om icke rent av omöjliggjort. Under dessa omständigheter
måste det stå som en av våra och andra neutrala makters allra främsta
uppgifter på utrikespolitikens område att söka åstadkomma en erkänd
internationell ordning, som på ett så tillfredsställande och betryggande sätt som möjligt
så att säga förnyar de neutralas rätt i ifrågavarande avseende, varvid hänsyn
naturligen måste tagas till den moderna krigstekniken och krigföringen. Det
är närmast att hoppas, att detta område av folkrätten blir återuppbyggt i
sammanhang med en allmän revision av krigsrätten.
Men skulle tiden, säger författaren, icke anses mogen härför, kunde
måhända frågan om de neutralas handels- och sjöfartsrättigheter
provisoriskt regleras genom särskilda traktater stater emellan i
avvaktan på en allmänt erkänd internationell ordning.
Jå — det gäller förvisso att här gå varliga fram och taga små
steg i sänder, ehuru med målet i klart sikte. Det är nämligen
uppenbart, att varje försök till någon stor rättskodifikation i här berörda
syfte kommer att möta det segaste motstånd från vissa håll och
främst från England. Vi ha ju nyss fått bevittna, huru under
förhandlingarna i Geneve om Benesjprotokollet England sökt och delvis
lyckats förskaffa sig, såvitt protokollstexten det mäktat, en direkt
mellan-folkrättslig sanktion på den engelska sjömaktens obundenhet av
folkrättsregler. Man fick då också bevittna, hur en medlem av det engelska
arbetarpartiets regering framträdde med åthävor, fullkomligt
motsvarande den ytterst hänsynslöse amiralitetsdomaren Evans’
mångfaldiga konfiskationsdomar mot neutral egendom under kriget, vid
vilke han alltid gjorde gällande, att engelska Orders in Council
icke kunde tänkas stå i något motsatsförhållande till folkrätten. På
samma sätt hette det nu, att England icke kunde tänkas komma att
använda sin sjömakt annat än i fullt samförstånd med Nationernas
Förbunds församling och råd och således till befrämjande av
folkrätten själv. Denna tillämpning av bibelordet om att man icke skall
binda till munnen på oxen, som tröskar, utgör ju emellertid en
negation av själva rätten. Men man står här inför samma
konsekventa engelska politik, vars energiska handhavande tvingade Wilson
att ännu innan han hunnit sätta foten på Europas mark offra en av
sina fjorton punkter, den om havens frihet. I den mån sagda punkt
innebar någon klar och konkret tanke, representerade den ju kravet
på återställande av en rättsordning, som icke minst Förenta staternas
eget uppträdande så grundligt spolierat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
