Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 13. 12. 1924 - Svensk stadsförvaltning på 1830-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 587
Herlitz’ skildring av Svensk stadsförvaltning på 1830-talet.
(Sthlm, P. A. Norstedt & Söner, 1924. XXX, 483 s. — Kr. 7,50.)
På sidan 234 i docenten Herlitz’ framställning erfar man, huruledes
professorerna Tegnér och Cederschiöld i Lund ägde att i händelse
av eldsvåda kommendera över två brandsprutor, i sin egenskap av
underbefälhavare utmärkta medelst »en oval polett, vilken är på
bredden avdelad i mörkgrönt och rött fält och i vilken med förgylda
bokstäver står UBH». Med en konkret påtaglighet, som långa
utläggningar måhända ej skulle mäkta ge, återför oss detta smådrag till
den idyll, som 1830-talets svenska stadsliv för oss ofrånkomligen blivit.
Borgmästare och råd och borgerskap, den icke borgerliga
befolkningens »societeter», den lokala politien och ekonomien med sina
mångfaldiga menighetsbestyr, stadsjordarna, medeldispositionen i sin
säregna splittring och bundenhet, den korporativa enhet, som trots
all oenhetlighet i organisationen dock till slut gav »staden» dess
självständiga ställning i svenskt samhällsliv — med ett ord, nästan
vilken av registrets rubriker som helst rullar för oss upp samma
tavla av nedärvda former, ärevördiga traditioner och små, stabila
förhållandens trygga rö. Däri ligger också ur en synpunkt sett den
mycket stora betydelsen av det ämne, författaren valt. Ännu på
1830-talet voro, såsom han framhåller, i stort sett samma förhållanden
rådande i de svenska städerna, som sedan långliga tider tillbaka
förefunnits där. Även om den snabba utveckling och de stora
förändringar, som inom kort skulle väsentligen omgestalta bilden, helt
naturligt förbereddes under det föregående skedet, bjuder detta skede
oss ett tillfälle att i en tid, då källorna flyta rikligt och mångsidigt
belysande, studera vårt stadsväsendes gamla, historiska ordning.
I ett kort påpekande av ett stort och omfattande arbete sådant
som docenten Herlitz’ är ett systematiskt referat av hela mångfalden
av nya upplysningar och synpunkter ej på sin plats. Då det gäller
att i stället av denna mångfald särskilt utvälja något moment, som
på ett karaktäristiskt sätt framhäver en väsentlig sida hos det gamla
stadsväsendet, må det vara tillåtet att här dröja vid städernas
förhållande till staten. Docenten Herlitz har flerstädes funnit tillfälle
ätt på ett träffande sätt framhålla det väsentliga i detta förhållande,
att städerna å ena sidan framstå som bildningar med egen
självständig — och alltså ej av staten meddelad — enhet, å den andra
sidan åter fattas som nödvändiga former för statens eget liv, såsom
bärare av en stadsförvaltning, vilken i sin helhet var ett led i statens
förvaltning. Jå, »själva utövandet av de borgerliga näringarna hade
på visst sätt karaktären av en städernas borgerskap åvilande
förpliktelse. Staden hade sin uppgift att fylla i landets näringsliv.
Hantverkaren och handlanden, som försågo landet med varjehanda varor,
utförde enligt tidens åskådningssätt ett slags offentlig funktion».
Konstaterandet av dylika föreställningar i eller om det svenska
ståndssamhället är icke någon nyhet, men väl är det påtagliga uppvisandet
av deras livskraft och, om uttrycket tillåtes, vardagsmässiga själv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
