Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 13. 12. 1924 - Svensk stadsförvaltning på 1830-talet - Dragkamp inom sovjetoligarkien och röd imperialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
588 DAGENS FRÅGOR
klarhet i det allmänna åskådningssättet ett betydande och särskilt
viktigt bidrag till detta ståndssamhälles karaktäristik.
Vikten av att betona förpliktelsetankens vardagsmässiga självklarhet
i ståndssamhället kan måhända bäst belysas genom det ljus, som
därigenom faller över den samtida spekulationen. För den historiskt
orienterade romantiken framstodo ju alla kulturlivets yttringar såsom
manifestationer av folkets eget liv. Av Erik Gustaf Geijer
utpräglades detta betraktelsesätt till det hävdande av den personliga
förpliktelsen mot staten-nationen i allt kulturarbete, som väl framför
allt åt hans förkunnelse givit dess höga ideella lyftning. Men väl torde
läsare med föreställningssättet genomträngt av den ekonomiska
liberalismens underbart harmonierande välförstådda intressen funnit alltför
mycket av instängd kammarspekulation i de sinnrika konstruktioner,
genom vilka Geijer under sitt konservativa skede sökte uttrycka den
allsidiga förpliktelsen i kulturarbetet. Slår man, efter att i docenten
Herlitz7 framställning ha följt hans tids borgare och stadsmenigheter
i deras arbete för eget och allmänt bästa, upp Geijers konservativa
skrifter, ser man genast, att han öst ur levande tradition. Den
allsidiga förbindelsen till deltagande i det nationella kulturarbetet för varje
fysisk eller »moralisk» personlighet — för att låna hans egen
terminologi — var i det svenska ståndssamhället realiserad, väl ofta ej i
handling men i nedärvd, erkänd och förpliktande åskådning. Det
var en gång Geijers djärva tro, att den nationella pånyttfödelse, varav
han blivit delaktig, skulle ge de gamla organisationsformerna kraft
att förverkliga denna åskådning. Därför höll han på dem. Då denna
tro förbleknade, dömde han ut de gamla formerna och sökte säkrare
förankra förpliktelsetankens aldrig uppgivna ideal i den nya
utveckling på det vittrande ståndssamhällets ruiner, som docenten Herlitz
skall skildra i den i utsikt ställda fortsättningen av sitt intressanta verk.
Vladimir Uljanov-Lenins ställning inom
sovjet-oligarkien var icke jämförlig med någon
annans. Den var unik. Han var den ryska
bolsje-vikstatens erkände och obestridde ledare, behärskande
kommunistpartiets spetsar i samma grad som dess breda lager. Under fyra
skickelsedigra år utövade han det avgörande inflytandet på Rysslands
politiska ledning. Det var också endast denna hans ställning, som gjorde
det möjligt för honom att — trots en utbredd opposition inom de.
rättrogna kommunistiska kretsarna — från hösten 1921 genomföra Nep,
»den nya ekonomiska politiken», d. v. s. taga det första avgörande
steget i riktning mot de kommunistiska principernas avskrivning.
Men Lenin är sedan mer än två år borta ur den ryska politiken,
och därmed har också den enhetliga ledningen av Sovjet-Rysslands
politik upphört. De två senaste åren ha blivit en tid av inre
splittring och kotteriers förbittrade maktkamp bakom kulisserna.
Visserligen ha de yttre förhållandena icke gestaltat sig ogynnsamt;
Ryssland har lämnats i fred utifrån. Och den inre oppositionen hade
grundligt tillstukats — för årtionden framåt torde numera vilken rysk
Dragkamp inom
sovjetoligarkien oeh
röd imperialism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
