Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 13. 12. 1924 - Dragkamp inom sovjetoligarkien och röd imperialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 591
det utkorade redskapet för världsrevolutionens genomförande, men de
kommunistiska ledarna veta mer ån väl, att armén ingalunda är
kommunistisk. Visserligen har man lagt ned oerhörda ansträngnings på
den politiska kontrollen över armén, och dennas militära ledning är
omvävd av ett spindelsvävsnät av politiskt spionage, men dock tror
ingen på spionsystemets pålitlighet. Armén inrymmer exempelvis
många kryptomonarldster, och dess majoritet är beredd att följa vem
hälst som tillvinner sig dess förtroende. De höga kommunisterna
befara därför icke utan skäl, att ett krig, vare sig segerrikt eller
motsatsen, skulle framkalla krafter, vilka de ej kunna kontrollera, och
som kanske skulle göra ett slut på deras välde. Fruktan härför är
därför ett återhållande element i sovjetregeringens eljest utpräglat
aggressiva uppträdande i dess yttre prestige- och propagandapolitik, där
de militära maktmedlen ständigt få hotande figurera i bakgrunden.
Men även utan ett yttre krig skulle kommunistregeringen vara
förlorad, om armén av någon anledning ginge emot den. Ej ens dess
speciella politiska gendarmeri — G. P. U-trupperna — vilka ur
kommunistisk synpukt är bättre kontrollerade än armén, skulle då kunna
rädda bolsjevikmakten. Armén är därför också i högsta grad
omhuldad, ett skötebarn i sovjetstatens budgeter.
I viss mån är den nyvaknade nationalismen även medansvarig i
det bakslag mot de friare ekonomiska tendenserna, vilket gjort sig
gällande efter Lenins tillbakaträdande, och som helt segrat från
ingången av år 1923. Man har nämligen i kapitalismen velat se det
utländska förmynderskapets spöke. Vändpunkten markeras här av
centrala exkutivkommitténs avvisande i januari 1923 av den av
Kra-sin avtalade uppgörelsen med den stora brittiska Urquhartkoncernen,
genom vilken utgång särskilt Väst-Sibiriens ekonomiska utveckling
fördröjts, kanske för årtionden. Och hand i hand med de
kommunistiska principernas skärpning gick naturligtvis även förföljelsen mot
de nya företagarna, »nep-männen». »Nep» kvävdes sedan den gjort
sin tjänst. Man valde avsiktligt och med berått mod den till synes
hopplösa ekonomiska stagnationen framför ett tolererande av de
villkor, som äro oundgängliga förutsättningar för ekonomisk
företagsamhet och utländskt kapitals insättande. Och samtidigt hoppades man
genom pressning på Västerlandets arbetarpartier kunna i Västeuropa
utverka lån för balansering av Sovjet-Rysslands på grund av det
ekonomiska livets undertryckande och trots aktningsvärda
beskattnings-ansträngningar tämligen hopplösa budgeter! Härutinnan har man ju
emellertid hittills räknat fel, och det engelska lånets misslyckande torde
också kanske mer än något annat hava skadat Zinovjevs prestige. Man
hade satt stora förhoppningar till detta lån, och man behövde det
utomordentligt väl.
Men detta är endast ett exempel på hur den kommunistiska
politiken med nödvändighet skärper Sovjet-Rysslands isolering från
Västerlandet och gör det ömsesidiga förhållandet mer och mer fientligt.
Detta föder i sin ordning tendenser till rent politisk maktutvidgning
och prestige-politik. Även här gå kommunism och imperialism hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
