Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 13. 12. 1924 - Händelserna i Kina och deras bakgrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 595
dess förhållande till Amerika förbjudit mera accentuerad fiendskap i
förhållandet till den ryska kontinentalmakten. Visserligen är Japans
väntade överenskommelse med det nya Ryssland ännu ej färdig, men
dess innebörd kan redan anteciperas. Ett viktigt förberedande steg
i detta hänseende -togs nyligen, då den ryska regeringen genom
överenskommelse med den kinesiska åter erhöll förfoganderätten
över Östkinesiska banan, den gamla av Ryssland kort före sekelskiftet
byggda tvärbanan genom Mandsjuriet över Charbin till Vladivostok.
Ghang Tso-lin, som redan förut stod den japanska politiken nära,
har åtminstone sedan år 1922 med Sovjetryssland underhållit
förbindelser, vilka icke så litet påmint om Kemål paschas närmande till
Moskvaregeringen under Angoraregeringens första kampar. Ghang
Tso-lin har sålunda utgjort en förmedlande länk mellan Japan och
Ryssland. Bägge dessa parter torde i närvarande situation önska
hans framgång, och för bägge är härvid huvudsyftet att motverka
det anglosaxiska och främst det amerikanska inflytandet i Kina.
Förenta staterna däremot — liksom även det brittiska riket — torde
under den pågående konflikten stödja Peking-regeringen, visserligen
dock på ett betydligt mera lamt och platoniskt sätt.
Blir Ghang Tso-lin även denna gång tillbakaslagen, kommer det
gamla tillståndet i Kina med all sannolikhet att fortfara ungefär som
förut. Det anglosaxiska inflytandet i detta splittrade land blir då
ytterligare stegrat och kan måhända, i förening med den hätskt
anti-japanska stämningen i U. S. A., i Canada, i Australien och Nya
Zeeland, komma att öka den politiska spänningen i Östasien till en punkt
som närmar sig fredens bristningsgräns. Vinner Ghang Tso-lin åter
sitt syfte, så kommer Kina måhända att genom honom erhålla en
enhetlig och relativt stark regering, vilken kanske även snart skulle
kunna bli i stånd att göra sin auktoritet gällande över landet i dess
helhet. Kinas regering skulle då åter bliva en självständig
internationell maktfaktor, som kunde väntas samarbeta med Ryssland
och Japan i ett »asiatiskt block» mot den anglosaxiska politiken.
Och vad skulle detta innebära? För Kinas och Japans del först
och främst ett allmänt intimare samarbete på det politiska, det
ekonomiska och det kulturella området. Vidare en avsevärd
förstärkning i Japans, främst av Förenta staterna, hotade maktställning i
Östasien. Den nya blockbildningen skulle nämligen då på denna
världspolitiska skådeplats kunna uppväga det brittisk-amerikanska
närmandet och den japanska regeringens av ofrånkomliga omständigheter
betingade fredspolitik erhålla ett starkt stöd i ett nytt jämviktsläge.
Med Ryssland är det givetvis en särskild historia. Den nuvarande
ryska utrikespolitiken är — och måste under närvarande regim vara
— av en utpräglat aggressiv karaktär. Den underblåser alla
världspolitiska splittringar. Även i Östasien har detta låtit sig märkas.
Karachans sejour som sovjetminister i Peking verkade, och åsyftade att
verka, som ett splittrings- och hetsningselement av största intensitet.
Ett stort krig mellan stormakter i Östasien skulle också säkerligen ha
hälsats med glädje från Moskva. Men icke desto mindre innebär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
