Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 13. 12. 1924 - Den egyptiska konfliktens innebörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 597
Vad England förbehöll sig var i korthet: 1) skyddsvakten över den
fria passagen genom Suezkanalen, 2) tryggandet i Egypten av
utlänningars säkerhet och minoriteternas rätt samt 3) fortbeståndet, tills
annan överenskommelse träffats, av det brittisk-egyptiska
kondomi-nium över Sudan, som upprättades 1899, sedan Kilchener där gjort
slut på mahdins blodiga herravälde. Det var detaljerna av dessa
tre servitut, som det 1922 i utsikt ställda, men hittills ideligen
uppskjutna alliansfördraget skulle ordna.
Det är av vikt att hålla det här ovan något utförligt skildrade
rättsläget skarpt i sikte, när man går att skärskåda konfliktens
politiska sidor, ty eljest grumlas lätt uppfattningen av dessa, ej minst
uppfattningen av de former för tvistens fredliga utjämnande, som
den nuvarande brittiska regeringen kan tänkas gå med på. Den
kan t. ex. svårligen, när det faktiskt gäller vitala riksintressen,
tänkas vilja åt en intressefärgad stormaktsmedling inom Nationernas
förbunds råd överlåta att uppställa regler för det forna protektoratets
framtida ställning till vården av kanalpassagen eller att bedöma
giltigheten av 1899 års brittisk-egyptiska Sudanfördrag. Än mindre kan
den tänkas vara benägen att låta en egyptisk parlamentsmajoritet
diktera några kapitulationskrav på dessa områden.
Detta sistnämnda var just vad Zaghlul pascha försökte vid sina
konversationer med MacDonald. Enligt dennes depesch till lord
Allenby av den 7 oktober krävde nämligen Zaghlul följande
»modifikationer i status quo i Egypten»: 1) alla brittiska truppers
hemkallande från egyptiskt territorium (vartill Zaghlul därvid räknade även
Sudan, 2) brittiskt uppgivande av kravet på att skydda utlänningar
och minoriteter, 3) brittiskt uppgivande av varje anspråk på andel i
skyddandet av Suezkanalen, 4) hemkallande av de bägge juridiska
och finansiella »rådgivarne», som i utlänningsskyddets intresse
kvar-lämnades, när alla övriga brittiska ämbetsmän i Egypten återkallades
och förvaltningen i övrigt helt överläts åt egypterna själva, samt
5) försvinnandet av all brittisk kontroll över Egyptens utrikespolitik,
särskilt återkallandet av varningen mot utländsk inblandning. När
MacDonald fäste Zaghluls uppmärksamhet på några av denne i maj
och juni hållna tal, vidhöll Zaghlul uttryckligen dessa sina
uttalanden om att brittiska regeringen var en inkräktare i Egyptens
egendomsland Sudan och att brittiska officerares kvarblivande i egyptiska
armén strede mot det oberoende Egyptens värdighet. Strävare kunde
ej Zaghlul pascha ha tillhållit den brittiska regeringen att kapitulera,
om han med vagnar och resenärer kringränt London som en fientlig
stad, och man kommer inför dessa egyptiska inledningskrav till
alliansförhandlingar ovillkorligen att tänka på den bibliska berättelsen
om huru inför Moses alla vädjanden Farao i känslan av egen
maktfullkomlighet »förhärdade sitt hjärta» samt »vände sig om och gick
hem». Skillnaden är blott, att uttågets Farao ej ville släppa
israeliterna medan däremot Farao Zaghlul önskade driva ut^engelsmännen
ur Egypti land.
MacDonalds depesch till lord Allenby — vem sonv nu må ha för-
40. Svensk Tidskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
