Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Lundapoeter. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
LUNDAPOETER
Här lia verkeligen traskat
ganska många slags poeter.
Denna hjärtesuck, hämtad ur en några år gammal tillfällighetsvisa,
sammanfattar en kvicktänkt och rapptungad ung karriärjurists
val-rimmade reflexioner över Lundagård. Att visdiktaren talar sanning,
lär ingen förneka. Alltsen Tegnér upptäckte Lundagårds poetiska
användbarhet, ha skalderna varit nästan lika hemvana i den gamla
parken som råkor och professorer. Ett halvt dussin eller så av vår
diktnings store ha funnit rö för den brännande skapardriften i dess
gröna svalka, och oräkneliga äro de småpoeter, som i lindarnas trygga
sus och kastanjernas frodiga trevnad sökt svar på sitt hjärtas vilsna
undran. Frågorna och svaren brukade i den gamla goda tiden
offentliggöras i för ändamålet avsedda publikationer, s. k. »vårkalendrar»,
med växlande namn och pretentioner allt efter tidsandan, men till sitt
innersta väsen och syftemål tämligen enahanda. Det fanns en tid
då man frågade trotsigt och svarade själv med käcka revolutionära
trumpetfanfarer; men allteftersom oppositionshumöret avlöstes av
självanalys, kom där trötthet i den spörjandes tonfall, och svaren blevo
allt tröstlösare — den som har lust kan följa utvecklingen i de olika
årgångarna av Från Lundagård och Helgonabacken. Så blev man
led på det hela och övergick till en kokett dekadentpose med
estetiska pretentioner, anlagd på att förarga borgerskapet; det var
»Majgrevens» klang- och jubeltid. Men kriget kom med nöden i sitt följe
och betog folk lusten till dylikt narrspel. Det blev underligt tyst i
Lund en tid, och då ungdomen fick målföret igen, kom det mest till
användning i hetsiga diskussioner på osminkad prosa om egna och
Polens affärer. Först på det yttersta av dessa dagar har en ny
generation av småpoeter presenterat sig — med den förnämt utstyrda
kalendern Lundavår, som i våras utkom på Bonniers förlag. Den
poetiska vårfloran var emellertid dessvärre mer än lovligt blek och
torftig. Vad samlingen bjöd, var till allra största delen en tämligen
trist serie litterära reminiscenser från de mest skilda håll, ett poetiskt
klichéskåp, som gav en höga tankar om den nya generationens
litterära beläsenhet, men därutöver ingenting. Det tekniska handlaget
var genomgående ej oävet, idéerna av den allmänt godkända sorten:
man hade avgjort hellre sett några fler utslag av den sant
ungdomliga och alls inte osympatiska egenskap, som benämnes der
Mut zum Pekoralen. Individuellt präglade ynglingafysionomier sakna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
