- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Femtonde årgången. 1925 /
497

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAGENS FRÅGOR 497

med att övervaka, att det definitiva förbudet mot att bära fez och
påbudet orn att ersätta den med hatt eller mössa av europeisk stil
lydigt efterkommos av befolkningen. Årsdagen av den turkiska
republikens utropande firades på sådant sätt genom mycket kraftiga
polisåtgärder, då befolkningen var motsträvig, och hela åtgärden var ju
blott en avslutande gest efter en lång följd av ur muhammedansk
synpunkt »antiklerikal» regeringspolitik. Intellektuellt sett borde en
sådan regim förefalla den i Frankrike nu politiskt härskande
strömningen högst sympatisk, och det är ju också som trogen representant
för denna som general Sarrail begåvades med successionen efter general
Weygand, den taktfulle administratör, som bryskt avlägsnats för att
bereda rum för honom. Men dylikt passar ju på intet sätt samman
med Frankrikes traditionella politik i hela Orienten, den hitre som
den bortre. Det kända slagordet av en fransk statsman
»antikleri-kalismen är ingen exportvara» har sin fulla giltighet nu som tidigare.

Men naturligtvis är det icke det ovan berörda, som är närmaste
orsaken till att Sarrail lyckats bringa stora delar av den syriska
befolkningen så i harnesk mot sig. Detta synes ha skett icke minst
genom det översitteri, den intolerans och den brist på förmåga av
hänsyn till annorlunda tänkandes känslor, som på ett så egendomligt
sätt ofta förknippas just med den art av »frisinne» Sarrail företräder,
men som givetvis, såsom bland annat massakern i Amritsar visar,
även kunna framgå ur helt andra förutsättningar än de för Sarrails
handlingssätt bestämmande. Händelser sådana som dessa ge vid
handen, att det stundom är klent beställt med den varsamhet, vartill
den djupgående spänningen mellan österland och västerland borde
mana västerländska maktutövare i Orienten.

Dessa omständigheter ge den episod Sarrails regemente i Syrien
utgör ett psykologiskt intresse långt utöver själva fallet. Man känner
typen från mycket olika förhållanden. Ingenting är lättare att förstå
än att under en direkt konfliktperiod en ny åskådning, som arbetat sig
fram med fara för livet och under oavlåtliga strider, tillägnar sig mycket
av motståndarens egenskaper, jå, stundom blir till karaktären mot
ståndaren själv föryngrad och med större hänsynslöshet. Därvidlag
erbjuder det förnyade Moskvaenväldet och tjekan ett av världshistoriens
yppersta exempel. Men över en sådan »ståndaktig tennsoldat» som
general Sarrail vilar däremot ett drag av komik trots de blodiga
tragedier han lyckats åstadkomma.

Den tyska nationalsocialismen har hittills icke på
något mera märkbart sätt förmått inverka på tysk
politik eller tyskt samhällsliv, om den än vid mera högtidliga tillfällen
förstått att göra väsen av sig. Sedan den misslyckade revolutionen i
Munchen i november 1923 (jfr Svensk Tidskrift 1924, s. 229 ff.) har
rörelsen vunnit i omfattning och kunde vid presidentvalet i april detta
år i förening med yttersta högern gå fram med en egen kandidat,
general Ludendorff. Gruppen stannade visserligen i hopplös minoritet.
Men orn man tar hänsyn till att det nationalsocialistiska partiet ännu

En antisemitismens
härold.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:41 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1925/0503.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free