Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Zionismen och den religiösa framtidsförhoppningen i judendomen. Av Torsten Ysander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZIONISMEN I JUDENDOMEN 23
appellen kommit alla specifikt judiska känslor att svalla.
Enhetsbandet var alltfort, stundom omedvetet, även religiöst färgat.
I sin dubbelsidiga kritik av Herzl bringar Achad-Haam (U.
Ginzberg) denna fråga på tal. Achad-Haam är själv en ivrig
zionist, i ett stycke mer ideell, i andra mer realpolitisk än Herzl
själv. Båda delarna av hans krilik kunna sammanfattas i hans
ledstjärna: kulturzionism. Judarna ha ingen utsikt att kunna
sammanföras till ett helt i Palestina. Hemvist för alla kan det
icke bliva. För stora förhoppningar bringa skada i framtiden.
Men det är nog för judisk ande och judisk enhet, om Palestina
kan bliva en helig härd för den judiska enheten och
kraftutvecklingen. Därigenom skall det bliva ett uppmuntrande
föredöme för dem som alltjämt leva i diasporan. Därigenom skall
det också kunna fullfölja en samlad uppgift bland världens
nationer. Vilken är denna judendomens mission? Frågan måste
ofta tränga sig fram vid läsningen av modern zionistisk
litteratur. Achad-Haam ger sitt eget, nog så karakteristiska, svar:
»judendomens mission är att sätta in sina bästa krafter på
uppnåendet av verkliga livsbetingelser» (Achad-Haam: Judendomens
spörsmål). Den vaga formuleringen av svaret är
anmärkningsvärd. Det torde betyda dels en förträngning av perspektivet
till något påtagligt och uppnåbart. Låt de stora orden ligga.
Låt den stora massan gälla för vad den kan. Närmaste syftet
är en kvalitativt hög standard av de judiska kolonier som
grundas i Palestina. Men å andra sidan ironiserar Achad-Haam ofta
(se Yttre frihet och inre träldom) över den judiska enhetskänsla
som vidhåller judendomens religiösa egenart, krasst eller modernt
förtunnad, under det att den judiska nationaliteten uppoffras.
Nationalkänslan är oberoende av religionen. Den bör komma
i främsta rummet. Judendomens religiösa begrepp äro icke nog
egenartade för att i ett modernt, naturvetenskapligt .inriktat
tänkande tjäna som sammanhållande länk för judisk strävan. Detta
innebär ingalunda något avfall från den religiösa judendomen.
Achad-Haam har mödat sig med forskning och upplysning även
på denna punkt, icke minst i komparativ Auseinandersetzung
mellan judendomen och andra religioner. Men det betyder ett
frånräknande av religionen i den politiska diskussionen.
När prof. Weizmann sättes som tredje namn i den zionistiska
utvecklingskedjan är det icke därför att han ånyo omfärgar
programmet. Snarast förenar han sina företrädares intentioner med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
