Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Zionismen och den religiösa framtidsförhoppningen i judendomen. Av Torsten Ysander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZIONISMEN I JUDENDOMEN 25
domens egenartade och högtstående prägling. Det är ägnat att
förvåna, att en så lockande uppgift som historisk-kritisk analys
av den moderna judendomen förblivit obeaktad av icke-judiska
religionshistoriker. Likväl pågår inom modern judendom en
utveckling och förskjutning lika rörlig som inom kristendomen,
ofta fullt analog med denna. Det måste därför leda vilse, om
man grundar ett omdöme om innehållet i judiska
religionsbegrepp allenast på bibliska uttryck och föreställningar. Å andra
sidan kan det heller icke förbises, att linjen går klar och
enhetlig från gammaltestamentlig profetism fram genom tidevarven
i de grundläggande begreppen. Om den elasticitet, som eljest
utmärker modern judendom i religiöst avseende, skall längre
fram talas. Men för att kunna nå fram till ett omdöme
över gammalortodoxiens och zionismens inre förhållande till
varandra, är det nödvändigt att klargöra för sig den religiösa
framtidsförhoppningens innehåll.
Det yttre förhållandet är redan fastställt. Zionismen
välkomnar alla stamfränder, som uppriktigt och i handling visa sin
samhörighet med sitt folk. Men den blir icke alltid lika rörd av
fromma fränders tårar vid klagomuren. »Av tårar och gravar
bygges ingen framtid». Är klyftan i verkligheten så djup mellan
Jerusalems gråterskor och zionismens dådhungriga garde, som
dessa senare stundom tro? Ligger det mer än religiös narkos i
den ortodoxe judens tårar och klagosång? Kan den religiösa
väntan och extatiska spänning, som diasporakänslan ofta för den
obildade fromme psykologiskt innesluter, bliva en direkt
drivkraft i materiellt uppbyggande och vinna hemkänsla därigenom?
Låt oss först se till, vad denna religiösa framtidsförväntan haft
för innehåll i kanonisk tid. I sin dogmhistoriska studie över
Syndmedvetandet intill Luther gör dr Gustaf Ljunggren ett
påpekande, som, även om det icke helt kan bejakas, likväl i delta
sammanhang är av stort intresse. Han finner det
gammaltestamentliga gudsförhållandet leva i tvenne olikfärgade sfärer,
lag-rättfärdigheten och kreaturlighetskänslan inför Jahve. Var för
sig innebära dessa i ursprunglig renhet ett tillskott till det
religiösa livet. Men i ensidig utprägling bliva de ansvariga för den
brustna karaktär, som det religiösa självbedömandet så
småningom företer.
Är denna iakttagelse riktig — om än icke uttömmande — ha
dessa judendomens religiösa grundformer ett organiskt samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
